Boil-ie.

Jag har glömt bort att det är sommar. Jag tycker bara att det är så himla konstigt väder hela tiden. Det är liksom varmt som i satan hela tiden. Till och med när det regnar. Så var jag så glad för att det skulle regna igår. Och jag skulle inte låta det stoppa mig. "Detfinnsingetdåligtväder" osv. Så Dot och jag packade på oss. Och gick ut. Men hallå! Det här hade jag på mig igår:
Kort kjol.
Tights.
T-shirt.
Hoodtröja.

Efter bara ett par meter var jag sjöblöt. Av svett! Alltså gick jag och slet i min hoodjacka i panik medans de satans varma regndropparna skvalade över oss. Skulle jag ta av mig? Och bli dyngsur? Svettig. Och dyngsur. Vad är det med vädret?! Det var till och med så att jag fick SLÅ AV PÅ TAKTEN för att svalka mig. Och när jag SLÅR AV PÅ TAKTEN då är saker och ting inte helt oki.

Så kom vi hem innanför dörren. Flåsande stånkande. Tre trappor utan hiss. Och då gobi utanför. Och regn. Slet av Dodo och mig själv alla kläderna, drack en liter vatten och låg sen flämtade utsträckt på rygg i soffan och förbannande, sakligt konstaterande att jag aldrig aldrig aldrig någonsin ska gå ut igen.

Inte lätt.

dsc-0803 (MMS)

Livet är inte lätt. Men en veckas semester fick han iallafall, pizzabagarn.


Komplementtäcke.

Jag har duntäck året runt. Det är rätt dumt. Speciellt eftersom jag blir asvarm och sparkar av'et. Sen ligger jag och fryser, naken, utan täcke. Så härom natten när det var så JÄVLA varmt hämtade jag lovely blankit. Ett överkast jag köpte på ikea tusen år sen som jag tyckte var så himla snyggt! Jag tyckte verkligen att det var världens snyggaste! I många år. Det tycker jag inte längre. Men en go blankit är det. Det som är synd med blankit är att den kanske kunde bli lite väl hardcore. Spec de här nätterna när det inte är tropik utan mer lite regntungt ute. Så nu har jag båda. Ett ben in under downie. Blankit över allt. Jag vill gärna ha det som ett lock över hela mig. Det är nästan så jag vill krypa in huvet där.

Dodo har klappat händerna.

Dodil har klappat händerna! Vi har tränat lite ett tag. Han gillar när man håller hans handleder och daskar ihop handflatorna så att det klappar. Förut kunde han ha knutna nävar som vecklades ut efter ett tag när man började klappa. Nu blir det genast två fina handflator som man slår mot varandra. Och idag, när vi var på toaletten och jag precis var färdig, då klappade han! Applåderade sin mamma. Så Dot har klappat i händerna, det känns ändå som en rätt stor grej, vi har faktiskt jobbat på det. Och jag har inte bloggat på länge.

RSS 2.0