Carrosell's one moment of clarity

Det är mest trötthet nu. Den här veckan har varit helvetisk. Fruktansvärt avskyvärd. Så avskyvärd att jag igår, på stora gråtardagen, när allt bara var för jävligt, funderade på abort. Så där kunde vi ju inte ha det. Det var för sent för abort.

Men allt i mitt feta trötthetsdis handlade jag kläder på postorder. En dag kom jag på att jag sett en snajsig leopardjacka i hms skyltfönster och inte gjort något åt det. Den kostade femhundra spänn. Och är det något som kan få ner mig på knäna så är det leopard. Så vaknade jag en morgon och kom på att jag skulle ha den! Såklart skulle jag ha den. Men efter att ha inventerat Malmös hms insåg jag att den inte längre stod att finna. Förutom på deras hemsida. Så jag beställde den från hemsidan. Och då var den på rea! Jag höftade på en 36:a. Som vanligt fick jag ta ställning till det oundvikliga "Ska jag ha den nu eller ska jag ha den i resten av mitt liv?" Jag valde resten.

Och efter 4-5 nagelbitande väntapåpostendagar som kom avin till mig som i ett guldkuvert. Och babie och jag gick ner på mido där de är så trevliga och jag fick en stor mjuk plastpåse med mig hem.

Jag var alldeles nervös sen. Jag hade verkligen peppat inför den. Och tänkt i förebyggande syfte, att skicka tillbaka en jacka för att byta den till en större storlek var inte alls någon ansträngning. Alls.

Men det blev inget byte! Den satt som ett smäck! Den satt som ett smäck på en ickegravid kvinna för den var stor och puffig. Den skulle falla snyggt. På gravid kvinna korvade den sig bara ytterst lite på magen. Men den var så fin! Så fin att jag går omkring med den i lägenheten (öppen) och känner mig fin.

Såhär hade jag tänkt: Den ska användas så att den blir lite sliten. Bara sådär michael monroesliten. Sen ska den användas som attiralj när Baby D och jag ska sitta i parken tidig sommar och vara lediga och hasa oss. Gött! Han ska få en skinnpaj och matcha mig.

Jag håller på att försvinna från den här jordens yta.

Jag känner det idag.

Det som en gång var jag, håller på och packar ihop för att åka iväg.

Jag åker själv bussen ner till stan och jag är vid gott mod. Skönt att tänka en tanke och fullfölja tanken. Bara att ta på sig mössan och gå. Så när jag kliver av är det någon som ropar på mig. Jag förstår att det är till mig, för personen kallar "gravida kvinna", eller nåt sånt. Det är en tjej till en av Mmös polare. En ung snygg häftig tjej.

Så vi slår följe ett slag och vi har inte setts på så himla länge. Hon ska jobba och jag ska gå på stan. Och hon är så snygg och fräsch och vi har inte setts på så länge och jag bara knäcks under insikten om vad fan det är som jag själv håller på med?

Jag har korvig svart dunjacka som precis gått att stänga. Jag har korviga svarta kängor. Jag har fortfarande min brors trettio år gamla toppluva med råtthål som är vit och blårandig och som brorsan hade när han typ var två. Och Mmös gamla tumvantar i åttiotalsmörkblå modell större. Noll smink. Fråga mig inte hur det här brandgula tufshåret ser ut under den där jävla mössan.

Och så frågar jag om de varit ute dagen innan och självklart har det varit ute dagen innan. Hon, som är häftig och snygg. Självklart har hon varit ute. Träffat folk, lyssnat på schysst musik, druckit några öl.

Sen blir jag helt knäckt. När jag pronerar (det är visst nåt gångfel där man går med fötterna vinklade utåt och alltså hasar sig fram bra fram på insidan av foten) in på hm är jag helt knäckt. Jag lufsar omkring inne bland klädställningarna och tittar på sånt som jag inte kan ha på mig och jag bara "Vad FAN är det som jag håller på med?"

När var jag senast snygg och häftig? När träffade jag senast lite folk, satt ute, drack en öl?
Och likadant: Hur många lördagar har jag spenderat småflåsande nedsjunken avslagen utslagen frånstötande i det vänstra hörnet på soffan det senaste halvåret?

Oh. My. God.

Så går jag här och masar mig och klagar över nio månader och ont att gå och svårt att andas och tjock mage och
fyra månader kvar och jag... Alltså, argh!
Vad är det jag väntar på? Vad är det jag håller på med?

Jag kunde ju också vara en snygg och häftig tjej som var ute fredag lördag och träffade folk, lyssnade på bra musik och drack en öl! Jag gjorde det faktiskt en hel del. Massor!
Och se på mig nu! Som nåt jävla tick-tackur som går och räknar ner till evigheters evighet. Jag har blivit som en kristen som går och väntar på att dö för att få det bättre på den andra sidan. Vad i helvete?!!

Så här kan vi ju inte ha det! Det får ju inte vara såhär! Man kan ju inte gå runt och lägga ner precis allt man hade som var något av ett liv bara för drömma sig ett halvår framåt i tiden och gräva ner sig i något som ska komma. Något som man alls inte vet hur det kommer bli. Alls.

En vän reagerade på när vi berättade om vår väntade tillökning genom att skaka våra händer och säga "Det var trevligt att lära känna er". Och Mmö och jag stod och sa "nej nej nej nej nej, inget kommer ändras, allt ska vara detsamma..."

Men se på oss nu! Fetmumriken med krämpor här och där och ingen framåtanda alls. Och hennes stackars äkta
kaka som får sitta brevid. Oh. My. God.

Idag när det var skitkallt så att man dog gick jag förbi en frisör på lantmannagatan med en handskriven lapp i fönstret där det stod att ,obs, frisören var endast för kvinnor. Damslingor kostade 250 kronor. Tacka vet jag damslingor! Soooo much better än dom där gubbaslingorna.

Jag tror att jag hållit på att tapetsera mig till ett missfall. Fyra hela heldagar med upp-och-nerför stegen. Idag, när jag nyss lagt limrollern i blöt, är jag bortan trötthet. Det är mer hela kroppen som bara skriker på mig att jag måste ligga ner. Vilket inte varit vidare kompatibelt med min vansinniga tapetserarglöd. När jag har legat ner, som typ när man ska somna på kvällen, så har hjärnan mätt mått och kalkylerat och klippt och klistrat så att det har stått alldeles härliga till, helt för sig själv. Det har inte gått att sova. Och det är bara kroppen, den tunga tunga utschasade, utarbetade, träningsvärkande kroppen som lyckats hålla kvar sig i vågrätt ryggläge. Hjärnan har vrålat på om kanter och vinklar och vrår och skarvar. Det har varit ett jäkla liv.
Så det har inte blivit något annat. Än att jag har stått kletig i hallen. Kletig i hallen. I fyra dagar! Helt sjukt! Och det är en h-a-l-l! En förbannad hall! Inte balsalen på rådhuset. Men det visade sig sen att den hallen som jag såg som enbart en hall innehöll inte sedvanliga fyra hörn utan mastodontiska åtta (då både konkava och konvexa såklart) och godbitar som flera valv samt en jävla tapetsugen balkjävel som grädde på mos. Jag är så trött nu. Det bara surrar i huvudet. Min tröja är alldeles stel. Brallorna ligger i en hög ute i vardagsrummet, för de behövde jag ta av mig för att kunna sitta i soffan och äta lunch. Det här var ingen vidare bra semester.

Jag brukar göra de här, så jag ska göra det i år också.

I januari 2009 jobbar jag vidare på mitt roliga, men snålotacksamma jobb. Jag har ett roligt uppdrag på Kävlinge kommun där jag trivs mycket bra. Men det är mörkt! Pre inför att jag ska åka och hälsa på min bror i taiwan bryter jag min vegetariska fasta med en lax i pappkartong. Det smakar bara fisk.
Det är mamma och jag som åker, i början av februari. Tio dagar är vi borta. Och får en riktigt bra smakbit av taiwan och taiwaneserna. Vi blir stannade på gatan och plåtade tillsammans med taiwaneser som gärna vill ha en bild på sig själva tillsammans med tre småfeta, rödhåriga västlänningar. I början av mars säger jag upp mig från mitt jobb för jag har hittat ett annat. Senare på kvällen efter att jag lämnat kontoret för gott ser babie och jag Torsson på Victoriateatern, en av årets mest minnesvärda konserter. Och D-a-d på kb! Jag, som fått det här spelat för mig enda sen dag ett med Mmö faller som en fura för de frustande danskarna. Jag börjar på det nya stället och försöker se snygg ut. Det är värre att få folk att skratta. Jag bryter höften och får börja gå hos naprapat.
Första maj firar jag hos vännerna i stockholm. Sen fyller Mmö 35 och det blir ett stort taberas hos oss som slutar med att Mmö och Mallewalls (och nästan min) lillebror är ute till sent-sent och ollar bilar och tar på sig random damtröjor som de hittar på gatan. Mmö och jag gör en roadtrip på österlen som han fått av mig i present och kinesar på gästis i simrishamn. Bra skit.
Jag jobbar och det är väldigt påtagligt. Och kvävande. Fredagen den femte juni tar jag mig upp till lite good old fashioned rock'n'roll i blekinge och det kallaste sweden rock någonsin. Där möter jag upp med hela packet, min vän ivilaj och äter stekt strömming med random karlar från kalmar. Sen åker kollar babie och jag på Mötley crüe i köpenhamn och det är väldigt, väldigt fint. I juni skrev jag en dagboksanteckning om hur livet pausade. (http://carrosell.blogg.se/2009/june/interlude.html)
Midsommarafton firas, kanske i vanlig ordning, på tusses land ute i ingenstans. Det är ös varje helg. Jag faller handlöst för Distortion som är deeps hårdrocksklubb där det är öl, rökrum, plan och etager och karaokerum och våningar och där spelar de fin fin fin rockmusik så att man blir alldeles tårögd. I slutet av juli gör Mmö succé som headlineact på på den färskstartade Grebofestivalen. Och veckan efter det hittar jag min bror på golvet i mitt vardagsrum. Han har kommit hem ett par dagar tidigare från taiwan och det firar vi genom att äta majskolvar i en soffa på möllevångsfestivalen. Kickoff på min djupefterlängtade semester i början av augusti blir den okända sin cityfestivalen där Mmö för andra året i rad tillsammans med två långhåriga bergatroll blir bejublade. När vi åker med Mmö´s del av släkten på allinclusivecharter till kreta kommer min mamma och mormor och bor in sig i vår lägenhet och vill inte åka därifrån. Vi rider ponny och (jag) dricker kopiösa mängder lynchburg lemonade. En dag ligger jag i poolen nonstop i tre timmar.
Sen åker Eh och jag på bröllop i göteborg. När jag kommer hem från göteborg testar det sig att jag är gravid. Men det berättar jag inte i bloggen. Jag skriver bara om resan till göteborg och hur jag fortfarande inte gillar göteborg, under den tvetydliga rubriken "Plus". (http://carrosell.blogg.se/2009/august/plus.html)
I september är jag mest sjuk. Det blir några lugna veckor, där jag får inventera om mitt liv och strypa all alkoholinförsel och dessvärre också då en del sociala evenemang för att inte "väcka oråd". Om graviditeten berättar jag inte i bloggen förräns i en självständig bisats i början av oktober. (http://carrosell.blogg.se/2009/october/buttersondag.html) För att få utlopp för alla på-väg-att-bli-mammatankar och samtidigt inte besudla den här bloggen startar jag en till, fristående, blogg. Jag har dålig aptit och är trött. Eftersom det är så poppis tar jag spruta mot svininfluensa. Det blir jag också skit-sjuk av. Sen hårdrenoverar jag klädkammaren tills den är fantastisk och tuggummirosa.
I början av december åker mallewall och jag till Lundon, och där har jag aldrig varit. Vi tittar på massor som man ska titta på, handlar på primark och sover gott och länge på vårt fyrstjänshotell. Rice and flies! Sen försöker babie och jag vara kattvakter. Det fetfallerar! Sen går dagarna snabbt-snabbt och babie och jag sitter i vår soffhörna och så blir det jul som följs av nyår... och se där tar det slut!

Med förhoppning om ett uppåt-framåt 2010,

alles eder,

C.