Stylish.
Dodo behöver ett par converse all star. Han är fan nio månader, palten. Han behöver sitt första par converse. Han har redan fått sin första skinnpaj (i säkert iväxningsförvar i garderoben i väntan på större storlek och vänligare väderlek). Han har fått sin första palestinasjal (inhandlad när han var ett tre månader gammalt foster i London. Ytterligt använd). Converse kostar 40 tusen miljarder kronor. Alltså sitter jag och glor på tradera. Hm. Kanske ska vänta tills gossebarnet kan gå?
Bajsfest.
Det är mycket bajs nu, känner jag. Mycket bajsfest. Allt som oftast innebär oskyldiga blöjbyten babystripp och också ofta naketbarnavspolning i handfatet. Jag fattar't inte. Min kollega som med trygg hand guidade mig genom graviditeten (och som själv gärna ville prata om sin traumatiska skitförlossning) sa mig en gång ett mystiskt tips om det här med blöjorna. (Förutom att min sista dag på jobbet ha en blöja med sig för att handfast visa mig how it was done. Jag hade ju aldrig bytt en blöja i hela mitt liv. Min första blöja bytte jag på kvällen den sjätte maj när Mmö åkt hem och jag stod i min landstingetskjorta med min alldeles bedårande färska son som inte riktigt klarat av att komma över trekilosstrecket.) Hon sa att om blöjorna läckte, så behövde inte det betyda att de var för STORA utan, tvärtom, för SMÅ. De klarade inte av trycket. Så alltså borde jag nu, inte testa med större blöjor, utan med mindre. Och idag, när jag rullat av Dodo hans bajsiga body och jag står och tittar ner på hans smala lilla mage som i vissa vinklar ger sken av sexpack tänker jag att hon kanske hade rätt. Jag kanske skulle leta fram några gamla treor. Så jag slipper tvätta och tvätta och tvätta och tvätta.
Jag vill ju bara läsa.
M&M har en blogg som de har satt sånt därnt hänglås på. Alltså måste man vara inbjuden för att läsa bloggen. Man måste vara en c-h-o-s-e-n o-n-e. Jag är en sån.
Jag läser jättegärna deras blogg. Den är mysig och fin och så är det massa bilder på älsklingsbarnet Baby m. Men så försöker jag ta mig in på den ibland. Och så är det bara en sånt jäkla meck! Dels för att Mmö alltid står inloggad på mejlservern som är kopplad till bloggen (Ja det är hans dator och nej jag ska inte använda hans dator och ja jag ska skaffa en egen dator och yaddedijadd). Dels för att det alltid vill fucka sig på en massa andra sätt.
Så när jag vill gå in och kolla bloggen så slutar det nästan alltid med att jag hamnar i något remiparti med fucking jävla google (Där! Nu sa ja'at!) om det bloggnamn som jag vill ha på den blogg som jag vill skapa på fucking jävla googles skitbloggserver finns eller ej! Men jag vill ju inte starta någon blogg! Jag vill bara läsa en blogg!! Knöligt.
Jag läser jättegärna deras blogg. Den är mysig och fin och så är det massa bilder på älsklingsbarnet Baby m. Men så försöker jag ta mig in på den ibland. Och så är det bara en sånt jäkla meck! Dels för att Mmö alltid står inloggad på mejlservern som är kopplad till bloggen (Ja det är hans dator och nej jag ska inte använda hans dator och ja jag ska skaffa en egen dator och yaddedijadd). Dels för att det alltid vill fucka sig på en massa andra sätt.
Så när jag vill gå in och kolla bloggen så slutar det nästan alltid med att jag hamnar i något remiparti med fucking jävla google (Där! Nu sa ja'at!) om det bloggnamn som jag vill ha på den blogg som jag vill skapa på fucking jävla googles skitbloggserver finns eller ej! Men jag vill ju inte starta någon blogg! Jag vill bara läsa en blogg!! Knöligt.
Förmiddagslur.
Dodo sover länge. Oh älskade barn som sover till åtta när mamma varit på r-e-l-e-a-s-e-f-e-s-t och druckit ö-l (två) på torsdagskvällen. Efter frukost och bad tultar Dodo runt på golvet i sitt rum, sen tycker jag att det är dags för honom att sova förmiddag. Så vi stänger persiennerna och jag pussar. Fixar i ordning. Lägger honom ner. Klappar på huvet och säger att han får mysa lite med herman (råttan). Sen går jag. Stänger till dörren. Försvinner genom lägenheten. Det går en stund. Jag passerar förbi hans dörr. Det är säkert tjugo minuter senare. Hör ljud där inifrån, men det är inte gråt. Det är ...snack! Killen ligger och snackar därinne. Snackar, ljudar, sjunger. Jao-jao-jao-jao. Dadadadad. Gaogao. Sweet.
Teckenspråk.
Naprapatens barn, som är två år, pratar inte så mycket. Naprapaten berättar stolt att sonen säger "tatt". (Det är katt då.) Plus att han kan härma hur en katt låter, "ao-ao", eller nåt sånt. Och så går jag här och väntar på att ett välartikulerat "mamma" ska komma ur munnen på min lille palt, nio månader!
Så kommer jag på en idé som jag klurat på tidigare. Det är ju allmänt känt att det är lättare för barn att lära sig teckenspråk än att prata. De förstår ju egentligen långt innan de själva pratar. Prata är ju skitsvårt, att få det att fungera med andningen och uttalet och klusiler och de bilabiala ljuden och allt. Alltså är det mycket lättare att göra en rörelse med handen, än att klämma till med initialnasalen (Lingvistnörd!) i "mat".
Innan när jag tänkt på det har jag tyckt att det varit för tidigt, men nu! NU! känner jag att tiden är precis rätt. Så gårkvällen tillbringar jag med att googla efter ord. Det är inte en massa jag vill lära oss, bara basala basala grejer. "Mat", "pappa", "mer" "sova"... UR har ju en jättefin sida men är å andra sidan uttröttande förtjusta i flash. Det är ju skitbra att man kan få se små filmsnuttar där man ser hur man ska göra tecknen, men å andra sidan vill jag bara ha på good old fashioned papp vad jag ska göra. Vill ju inte behöva springa till datorn så fort jag ska teckna nåt. Här hittade jag fina beskrivningar, dessvärre bara några stycken. Kanske ska besöka nåt bibliotek?
• 'äta' -- sätt fingertopparna mot läpparna
• 'dricka' -- forma handen som om den håller ett glas och för den mot läpparna
• 'mer' -- rör handen uppåt med handflatan vänd nedåt
• 'vill' -- klappa på bröstet med öppen hand och utsträckta fingrar
• 'vill inte' -- rör handen som om du borstar bort något från bröstet
• 'kanin' -- gör två 'öron' med fingrarna
• 'bil' -- låtsas att du vrider på en ratt
• 'bok' -- Lägg handflatorna tillsammans och öppna dem som en bok
(UR:s teckenspråksflash för er som orkar)
Så kommer jag på en idé som jag klurat på tidigare. Det är ju allmänt känt att det är lättare för barn att lära sig teckenspråk än att prata. De förstår ju egentligen långt innan de själva pratar. Prata är ju skitsvårt, att få det att fungera med andningen och uttalet och klusiler och de bilabiala ljuden och allt. Alltså är det mycket lättare att göra en rörelse med handen, än att klämma till med initialnasalen (Lingvistnörd!) i "mat".
Innan när jag tänkt på det har jag tyckt att det varit för tidigt, men nu! NU! känner jag att tiden är precis rätt. Så gårkvällen tillbringar jag med att googla efter ord. Det är inte en massa jag vill lära oss, bara basala basala grejer. "Mat", "pappa", "mer" "sova"... UR har ju en jättefin sida men är å andra sidan uttröttande förtjusta i flash. Det är ju skitbra att man kan få se små filmsnuttar där man ser hur man ska göra tecknen, men å andra sidan vill jag bara ha på good old fashioned papp vad jag ska göra. Vill ju inte behöva springa till datorn så fort jag ska teckna nåt. Här hittade jag fina beskrivningar, dessvärre bara några stycken. Kanske ska besöka nåt bibliotek?
• 'äta' -- sätt fingertopparna mot läpparna
• 'dricka' -- forma handen som om den håller ett glas och för den mot läpparna
• 'mer' -- rör handen uppåt med handflatan vänd nedåt
• 'vill' -- klappa på bröstet med öppen hand och utsträckta fingrar
• 'vill inte' -- rör handen som om du borstar bort något från bröstet
• 'kanin' -- gör två 'öron' med fingrarna
• 'bil' -- låtsas att du vrider på en ratt
• 'bok' -- Lägg handflatorna tillsammans och öppna dem som en bok
(UR:s teckenspråksflash för er som orkar)
Frizz.
Jag tänker aldrig någonsin gå till frisören i hela mitt liv. Aldrig mer! Hela helgen har jag velat vara fin i stockholm och så har jag bara gått och slitit och slitit i mitt jävla stubb och bara önskat att det liksom ska bara finnas runt mitt ansikte. Inte som lite fjuntofs uppe på skalpen. Men liksom; kul om håret SYNS för de som ser mig rakt framifrån! Nu måste man liksom vara 1,95 lång och stå bakom mig och liksom titta neråt för att se nåt jävla rött. Näe, NOG ÄR NOG! Nu är det slut på det ouoliga. Nu är det tillväxt, som gäller.
Stockholm.
Jag kommer nog inte orka berätta om att jag varit i sthlm. Det känns mig liksom övermäktigt. Jag har undvikit datorn lite sen jag kom hem, kanske är det för att jag inte orkar raljera om'et. Men i sthlm var jag. SJÄLV! I helgen. Och umgicks med några av världens bästa vänner. Vi halkade oss fram genom staden. Jag impulshandlade brallor. Jag kände bara att jag ville. Sthlm fick mig att känna mig mycket levande. Även om det var snö som på sjuttonhundratalet i den där stan. HAha. Värsta polen. Och igår träffade jag min gamla naprapat på bvc. Jag blev mycket glad. Det kändes som att träffa en gammal vän. Fastän han bara knekat på min rygg några gånger för typ ett och ett halvt år sen. Han var på öppna förskolan med sin palt. Jag skulle på ett läkarbesök med Dodo. Men se! Det var fel. De hade skrivit 15/2 på mitt papper när det borde stå 15/3. De bad tusen gånger om ursäkt. "Är det okej då?" sa barnmorskan när jag sa att det var okej. Ja, vad skulle jag göra annars? Kräva mig till ett läkarbesök på min niomånaders palt? Så vi gick hem. Dodo sov länge. På eftermiddagen gick vi tillbaka. På tandvårdsinformation. Det var bara jag som var där för alla andra föräldrar hade precis som jag tänkt "två gånger om dagen, vad mer kan de lära mig?" och inte gått dit. De hade inget mer att lära mig. Bara att RUSSIN är skitdåligt för tänderna. Det blev bara sådär obehagligt med såna där obehagliga tandbilder. Trettio minuter tog det och sen fick jag (Dodo) en bebistandborste och en bebistandkrämstub. Så då tyckte jag att det var värt'et. Sen svängde vi föebi "ÖF" eftersom vi ändå var där, men där var nästan inga kvar. Dogo käkade lite hemkokt äpple som mother-of-the-year tagit med i liten plastburk med återförslutningsbart lock och sen trummade vi lite. Och gick hem. Igen.
They grow up so fast.
Dodo har fått sin första mens.
Lingonveckan.
Lingonveckan.
Nio månader!
Dodo fyller nio månader idag! Det betyder att han har varit lika länge på utsidan som han var på insidan.
Det här har hänt sen den sjätte maj 2010.
DODO...
kan
- ta sig upp från liggande till sittande.
- hasa sig fram genom att sitta på ena benet och skjuta ifrån med det andra.
- äta nästan ungefär allt sålänge det är i tillräckligt små bitar.
- sitta utan stöd.
- gå om någon håller hans händer.
- "prata" och "sjunga" rätt osammanhängande. Gärna när han sitter i vagnen "Gau gau gau gau gau gau..."
- sova gott och länge i sin säng.
- dra sig själv i snoppen. Passar på vid blöjbyte och typ hela tiden när han badar.
- ställa sig upp om han håller i nåt.
Gillar att
- riva ner skivor ur ställen.
- stoppa i precis vad som helst i munnen.
- jaga Kitty.
- pussas och kramas.
- bada.
- springa i gåstolen.
- när pappa spelar gitarr.
- när man sjunger i allmänhet och när man sjunger låtar där man byter ut texten mot do-do-do i synnerhet.
Kan inte
- stå.
- gå.
- prata.
Gillar inte
- näsfridan och näsdroppar.
- att vara själv.
- att sitta still för länge.
- att åka bil längre turer.
Om sömn
- Somnar mellan 19 och 19.30 på kvällen och vaknar vid 07.30.
- Sover förmiddag, sedan kanske en gång till på eftermiddagen.
- Sover helst i sin säng med Herman the rat under armen och napp i munnen.
Om mat
- Äter fyra mål mat om dagen. Välling morgon och kväll. Burkmat eller mammas burkmat till lunch och middag. Men helst köpemat, den är kletigst.
- Älskar all kletig mat från sex månader. Gärna kött. Helst inte mammas tomatgryta med kikärtor.
Nio månader and counting.
Äta-listan.
De här grejerna kommer Dodo att äta någon gång under de kommande månaderna:
1. Kattmat (Check!)
2. Kattsand
3. Lössnus
Det är inte eventuellt. Det är ett faktum skrivet i stjärnorna. Jag har köpt hem KOLSUSPENSION.
1. Kattmat (Check!)
2. Kattsand
3. Lössnus
Det är inte eventuellt. Det är ett faktum skrivet i stjärnorna. Jag har köpt hem KOLSUSPENSION.
Friday morning 10 a.m.
Jag är beredd att flytta precis allting i markhöjd upp på högre etager. Jag står färdig att lägga mig raklång på golvet, och städa bort precis allting som jag kan få tag i med mina onaturligt långa armar. Det är ju helt underbart fantastiskt att Dodo börjat röra sig runt i rummet. Very cute när han började drämma ner skivor ur cd-ställen. Men nu har han hållt på i en vecka, och det blir mer och mer not so cute. Jag vill ogärna använda ordet Nej för honom. Det är ett sådant kontraproduktivt ord. Istället för "NEJ, inte Kitty" hellre "Klappa fint". Men när barnet svishar iväg över golvet, och för fyrtionfjortonde gången plockar tag i kattsandsskopan och stoppar den i munnen, då har gärnan svårt att prestera något konstruktivt. ("Klappa skopan"?) Då ligger ett rytaktigt NEJ närmre till hands. Väldigt mycket närmre. Så idag har Dodo ätit kattmat, träbit och producerat sin första hårboll sedan han tydligen tuggat i sig en dammråtta i ett obevakat ögonblick. De kan man ju visst plocka bort, de också, har jag hört. Så idag är det så att jag, utan att Dodo vare sig gäspat eller gjort några andra sovtecken, jollrar ner honom i sängen, släcker lampan och går därifrån. Jättesuck. Jag behöver en kaffe.
Icke picke.
Har idag reciterat Icke picke pö för Dodo flertalet gånger. Jag har för mig att den var lite hypad sådär när man gick på dagis. Men idag i vuxen ålder, kör jag den om och om igen men jag får liksom ingen ordning på det där. Med Icke. Vem var han? Vad var det för ö han bodde på? Hur kom det sig att hela ön tog eld? Men framför allt, hur kom det sig att Icke redan var död när hans polare började kuta? Kan det varit Icke som fjuttade på alltihop? Och varför gjorde han det? Tog han en vepa runt med dunken på natten när alla låg och sov? Liksom; why? Why Icke, why did you do it?
Tjugi papp.
Har ju köpt en ny smashing kamera. It's very smashing; I love it. (Snart ska jag även lära mig allt om hur man använder den också, och då kommer det bli superbt!)
Så ska jag glad i hågen hånka in bilderna i min luddiga luddiga segdator. Och segdatorn slår nya rekord. Det är så att den här pannblodådern gör sig synlig.
Jag ringer till min bror. Det är han som byggt datorn på tiden det begav sig.
Jag frågar om eventuella insatser för att min segdator och min smashing hi-techkamera ska kunna interagera med varandra?
Min bror säger att datorn är gammal. Vi räknar ut att den i alla fall är fem år. Sen räknar han ut att vissa av bitarna i den säkert är sju år! Sju år!
Det är ju typ en eon. I datortid.
Så han tycker att jag ska köpa en ny. Det tycker jag också. Det har jag tyckt länge.
Men det känns inte så jävla hot. Hallå! Jag går på mammapeng. Hade det inte varit för hur det är hade jag gärna kunnat smälla 20 knäck på elgrejer nu. Känner jag. Direkt.
Men 20 000. Jag är mor. Vad är prio?
OM man hade 20 000, vad hade man gjort?
Köpt en dirtbike till sin åttamånaders son?
No-no. Svaret:
Man hade jobbat MINDRE. Så att man hade kunnat tillbringa MER tid med sin son.
Det hade man gjort.
