Carrosell's one moment of clarity

Det är mycket bajs nu, känner jag. Mycket bajsfest. Allt som oftast innebär oskyldiga blöjbyten babystripp och också ofta naketbarnavspolning i handfatet. Jag fattar't inte. Min kollega som med trygg hand guidade mig genom graviditeten (och som själv gärna ville prata om sin traumatiska skitförlossning) sa mig en gång ett mystiskt tips om det här med blöjorna. (Förutom att min sista dag på jobbet ha en blöja med sig för att handfast visa mig how it was done. Jag hade ju aldrig bytt en blöja i hela mitt liv. Min första blöja bytte jag på kvällen den sjätte maj när Mmö åkt hem och jag stod i min landstingetskjorta med min alldeles bedårande färska son som inte riktigt klarat av att komma över trekilosstrecket.) Hon sa att om blöjorna läckte, så behövde inte det betyda att de var för STORA utan, tvärtom, för SMÅ. De klarade inte av trycket. Så alltså borde jag nu, inte testa med större blöjor, utan med mindre. Och idag, när jag rullat av Dodo hans bajsiga body och jag står och tittar ner på hans smala lilla mage som i vissa vinklar ger sken av sexpack tänker jag att hon kanske hade rätt. Jag kanske skulle leta fram några gamla treor. Så jag slipper tvätta och tvätta och tvätta och tvätta.