Min nemesis.
Jag har varit i Götet. Min nemesis. Egentligen gillar jag ju inte göteborg. Det är en gammal grej. Å andra sidan är det väl inte stan som sådan jag inte gillar. Det är väl mer göteborgarna själva. Att de är så jävla otrevliga. Å andra sidan tycker jag ju att stockholmarna är de allra trevligaste! Sen gillar jag inte när grejer blir för kreddiga. Göteborg är ju så jävla kreddigt! Så jävla mysigt och häftigt och goa gubbar och kaninland och räkmacka. Fuck you! Så varje gång jag ska åka till jävla götet är det lite spännande. "...kommer jag, kommer jag gilla det den här gången?"
Blir så ledsen när det inte funkar att resa med Dodo. Hela tanken med att skaffa barn var ju att vi skulle kunna göra allt tillsammans. Han skulle kunna vara med mig överallt. Men så funkar inte det! Det blir inte så. Vi kommer hem till min bror i göteborg och Dodo är utanför sin comfortzone och han blir ypperligt gnällig klängig osäker ledsen orolig skrikig gnällig klängig. Och där står jag som transparerat sen 0645 på morgonen när projekt:göteborgsresa startade och skulle helst vilja ligga en stund framför teven och sörpla i mig en kopp kaffe..
I lördags sov Dodo i badkaret. Min bror bor i en etta och det brast för mig. Inne i badrummet kunde vi fimpa lyset samtidigt som akvariet pumpade ut gröngul mjukbelysning. Det var mörkt. Det var tyst. Jag bäddade fint med vikt mjukt täcke, rosa filten, och herman. Jag stoppade om Dodo och gick och det blev alldeles alldeles tyst.
Samtidigt är det ju jag! Som kanske inte ger honom den uppmärksamhet han är van vid. Som inte registrerar hans behovsnivå. Som kanske inte lystrar lika rutinerat till när han är hungrig, trött, har bajsat. Och jag blir så jävla ledsen när jag inte är den bästa jag kan vara för honom.
Denna gång blev en snabbvisit med bebis, och vi huserade inte oss så mycket inne i egentliga stan. Däremot var vi hemma hos min bror i en ända av stan och hälsade också på en gammal vän i ytterligare en ända. Det var trevligt och lovely men det gick inte så himla bra. Och det var rätt skönt när tåget rullade ut från stationen tidigt på söndagmorgonen.
Blir så ledsen när det inte funkar att resa med Dodo. Hela tanken med att skaffa barn var ju att vi skulle kunna göra allt tillsammans. Han skulle kunna vara med mig överallt. Men så funkar inte det! Det blir inte så. Vi kommer hem till min bror i göteborg och Dodo är utanför sin comfortzone och han blir ypperligt gnällig klängig osäker ledsen orolig skrikig gnällig klängig. Och där står jag som transparerat sen 0645 på morgonen när projekt:göteborgsresa startade och skulle helst vilja ligga en stund framför teven och sörpla i mig en kopp kaffe..
Och så går inte det. Det blir inte så. Och jag sliter mitt hår och Dodo är rädd och han klänger och klänger och river och sliter och allt allt allt handlar om att vara millimeternära mig. Hela tiden. Non-stop. Och min varma mysiga underbara bror får inte så när titta på honom för då brister dammarna. Igen.
I lördags sov Dodo i badkaret. Min bror bor i en etta och det brast för mig. Inne i badrummet kunde vi fimpa lyset samtidigt som akvariet pumpade ut gröngul mjukbelysning. Det var mörkt. Det var tyst. Jag bäddade fint med vikt mjukt täcke, rosa filten, och herman. Jag stoppade om Dodo och gick och det blev alldeles alldeles tyst.
Samtidigt är det ju jag! Som kanske inte ger honom den uppmärksamhet han är van vid. Som inte registrerar hans behovsnivå. Som kanske inte lystrar lika rutinerat till när han är hungrig, trött, har bajsat. Och jag blir så jävla ledsen när jag inte är den bästa jag kan vara för honom.
Kanske inte ska ge upp. Men kanske borde sänka kraven lite. Kortare resor. Enklare. Ironiskt nog går nästa tripp redan om några dagar.
Kommentarer
Postat av: Anonym
Bästa mamman <3/mli
Postat av: Freddie
Det skär i ens hjärta när den lille/lilla är ledsen men DU är den bästa mamman för ditt barn. svårt att säga till sig själv ibland men de säger att det är så :-) Puss
Trackback
