Nästan dog.
Idag höll jag på att dö. Vi bor i en halvt crappy lägenhet från fyrtiotalet. I lägenheten hänger några elurtag. Så tänkte jag att jag skulle skruva fast ett av dessa så att Dodo inte kan råka illa ut på dem när han är ute och pillar. Så jag tog fram mina verktyg, jag skulle bara göra en förinspektion. Jag tog av kåpan. Och Jävlar i min låda!!! Där kom en stöt som höll på att ta döden på mig! Första tanken kopplade inte ens att det var en stöt. Det var bara oerhört obehag som liksom snurrade sig runt min arm upp mot armbågen! Jag slet loss armen, kastade mig bakåt och skrek i panik. Dodo som satt brevid blev jätterädd och skrek i panik han också.
Så tänker jag: Tänk om jag hade dött. Så snopet en fucking tisdag att gå och dö på. Tänk om jag fallit ihop på golvet brevid soffan. Med stackars Dodo brevid. Han hade blivit så ledsen. Han hade krupit fram till min livlösa kropp och satt sitt ansikte mot mitt. Dragit mig i håret och i kläderna och tryckt sin öppna mun mot min hud. Och Mmö som jobbar sent idag. Det hade varit många många timmar, när Dodo hade behövt sitta brevid sin döda mor och sen hade Mmö kommit hem halv sex ikväll och Dodo hade tjutit och tjutit alldeles förbi sig. Trött och rädd och hungrig. Oh my god.
Det var helt overkligt obehagligt! Jag hade ju mother fucking ont i armen sen. Försökte ringa Mmö och ringde min bror och frågade om jag skulle göra nåt, om stöten fortfarande kunde ta död på mig, i efterhand. Det kunde den inte, sa han. Men det kunde gått värre, om jag haft dåligt hjärta eller nåt.
Visst kunde det det! Det kände ju jag. Det kändes ju alldeles infernaliskt obra när strömmen i hundra kilometer i timmen snurrade sig upp mot min bål. Fan visst kände jag att det kunde gå illa. Minns att det kan bli så att man inte kan släppa taget om strömkällan, sån jävla tur att jag kunde det.
Visst kunde det det! Det kände ju jag. Det kändes ju alldeles infernaliskt obra när strömmen i hundra kilometer i timmen snurrade sig upp mot min bål. Fan visst kände jag att det kunde gå illa. Minns att det kan bli så att man inte kan släppa taget om strömkällan, sån jävla tur att jag kunde det.
Så tänker jag: Tänk om jag hade dött. Så snopet en fucking tisdag att gå och dö på. Tänk om jag fallit ihop på golvet brevid soffan. Med stackars Dodo brevid. Han hade blivit så ledsen. Han hade krupit fram till min livlösa kropp och satt sitt ansikte mot mitt. Dragit mig i håret och i kläderna och tryckt sin öppna mun mot min hud. Och Mmö som jobbar sent idag. Det hade varit många många timmar, när Dodo hade behövt sitta brevid sin döda mor och sen hade Mmö kommit hem halv sex ikväll och Dodo hade tjutit och tjutit alldeles förbi sig. Trött och rädd och hungrig. Oh my god.
Så jävla dumt av mig. Som inte fimpade huvudströmbrytaren direkt. Men jag skulle ju bara reka ju, jag skulle ju inte börja jamma in skruvmejslar av metall! Nu vet jag bättre att vara försiktigare. Och när smärtan i armen och chocken i bröstet lagt sig slog jag av huvudströmbrytaren och skruvade fast det där förbannade elurtaget med plugg så jävla bra! Och sen gjorde jag det andra som hängde också så jävla bra. Med plugg! De sitter som in i helvete nu.
Kommentarer
Trackback
