Märkt.
Jag har några tatueringar. Och i förra veckan gjorde jag en till. Men jag har inte lust att visa den för någon. Den känns lite hemlig. Standardfeelingen annars är väl "Kolla in min nya coola tattooooo!" Men den här får vara lite hemlig. Jag ville inte ens visa den för mamma, en önskan som visade sig vara rätt omöjlig när lilla älsklingen är ny och behöver kärlek, uppmärksamhet och inihelvete mycket smörj. Så jag fick visa den för mamma. Och hon sa nåt. Men jag vill inte höra nåt! Det är min tatuering och den sitter där jag satt den och JAG gillar den. Jag vill inte höra andras åsikter om den. Hoppas att jag kan hålla den relativo inkognito under kommande festival. Mardrömsscenariot hade varit en sån här kedjeeffekt när fler och fler och fler ska komma och titta. Och kommentera. Jag vill inte det. Jag vill inte veta vad andra tycker. Jag vill inte visa den. Den är min.
