Pinne för ego.
Jag har köpt mig en hög med plast som jag såg i en annons på blocket. Plasten lystrar till namnet "Peg perego" och är en barnvagn åt min son. Jag blev ju trött på att stånka runt med pansarvagnen och åla mig fram mellan gubbjävlar och lyktstolpar på stan och slita handlederna ur led. Så nu blev det gjort! Ett slag i saken. Peg perego is living with me.
I alla fall ville jag ha något sulkyaktigt, kom jag fram till. En mindre vagn med sitt och ligg-möjlighet. Nu har jag en sån i källaren. För den har jag fått via mina svärföräldrar från min svåger som har två vagnurväxta söner. Men ack! Den hade två minus. (För den var superfin!) Den hade crappy crappy fulhjul som det är på pansarvagnen. Vilket innebär att den också är sugen på att slita mina handledsvävnader i tu. Och så satt barnet vänt framåt. Oändringsbart. Framåt. Och är det något jag INTE gör, här i världen, är att jag sätter min åttamånaders lelle lelle älsklingspalt alldeles oskyddat med ansiktet FRAMÅT.
(Den verkliga ironin med det här är att mina svärföräldrar och min mor vid tillfälle under en middag gaddade ihop sig i någon slags hetsig diskussion om det här; hur jävla urbota jävla (fast de sa inte så, för de svär inte) hysteriskt jävla skitidiotDUMT det är att vagnar är framåtvända. Och hur absolut huvudlöst det är av precis vem som helst vagntillverkare att tro att en liten palt under 3-4 år skulle vilja sitta vänd IFRÅN sin mamma eller pappa. Då lyssnade jag bara med ett halvt öra och kunde inte riktigt bry mig mindre och flinade lite i mjugg åt denna fyrtiotalist-känsloyttring, men all right. Nu är jag där själv.)
Jag (och hans far) är hans klippa. Vi är hans allt. På samma sätt som han är vårt. Hör han ett oväntat ljud tittar han direkt på någon av oss för att läsa av vår reaktion. Ser vi oroliga ut, blir han orolig och börjar gråta. Ser vi lugna och coola och allt-är-normalt ut, är han också lugn. Att han skulle sitta stirrande ut i intet där vi inte kunde ha ögonkontakt med varandra och söka tryggheten hos varandra finns inte på kartan.
Men så visar det sig att det inte existerar vagnar där barnet är vänt mot föraren. I alla sulkygrejer sitter the toddlers oavskärmat ut stirrar ut i vida världen. Jag letar och letar och letar. Mejlar till säljarna av blocketvagnarna och frågar om det går att ha barnet vänt mot sig. Det går det inte. Eller så får jag googla mig fram till märke och modell själv. Och det går inte.
När jag googlar typ på "+sulky +bakåtvänd" möts jag av tusen och åter tusen familjeforumstrådar där desperata föräldrar skriker ur sin ångest varför det fan i helvete inte finns någon vagnjävel där barnet sitter vänd mot en?!
(Det gör det, för objektivitetens skull. Men det är extremt ovanligt och då får du satsa på en åttatusenkronorsbugaboo om du vill ha en.)
Jag vill inte köpa en bugaboo för åttatusen. Jag hade tänkt mig en femhundring.
Men en DAG! Jag går in på morgonen. Fast jag har varit inne på kvällen innan. Och SE! Där vorde den! En bit plast!! Jag panikmessar säljaren. Jag säger; Jag kan komma nu! Idag! Direkt!! Hon hör av sig efter en stund. Och se! Hon vill att jag ska komma(!!!!)
På eftermiddagen tar jag büssen till lünd. Jag möter upp min karl ute i ingenstans mellan en kohage och en massa radhus. Vi kör hem till kvinnan. Hon visar oss en bit plast. Den har fyra (eller åtta) högroterande (men ack så låsbara) pyttehjul. Den är i tusen procent plast. Den är från italien. Och den heter peg perego. Jag provrullar den lite i hennes trapphus. Jag tycker den ser stor ut. Den luktar nästan plast. Vi tar den.
Nu har jag varit ute och kört min peg perego två gånger mot allt bättre vetande i världen i snöhelvetet och gloppet. It is not made for swedish norrlandswinter, (vilket det ju tyvärr är i skåne nu), it is from ITALY. Men det skiter jag i. För jag har inte köpt den för att köra den i svensk norrlandsvinter. Sånt där kan de ju hålla på med där de gillar sånt, i norrland. Jag har köpt den för att som gelatomamma glida fram över estraderna i malmöitiskt tropikklimat. Och i butikerna svingar jag mig fram som en lian! Den vänder på en femöring! På en femöring! Jag kan gå rakt in i en hiss och rakt ut ur den! Så någonstans finns det en kärlek. Mellan perego och jag. Idag droppar det från taken och jag som vanligtvis är så lycklig så lycklig är så extra lycklig nu.
Liten ordlista: (Enligt google translate)
Peg: Pinne
Peg pe: Pe pinne
Peg per: Bindningen till
Peg pere: Peg päron
Peg per ego: Pinne för ego
I alla fall ville jag ha något sulkyaktigt, kom jag fram till. En mindre vagn med sitt och ligg-möjlighet. Nu har jag en sån i källaren. För den har jag fått via mina svärföräldrar från min svåger som har två vagnurväxta söner. Men ack! Den hade två minus. (För den var superfin!) Den hade crappy crappy fulhjul som det är på pansarvagnen. Vilket innebär att den också är sugen på att slita mina handledsvävnader i tu. Och så satt barnet vänt framåt. Oändringsbart. Framåt. Och är det något jag INTE gör, här i världen, är att jag sätter min åttamånaders lelle lelle älsklingspalt alldeles oskyddat med ansiktet FRAMÅT.
(Den verkliga ironin med det här är att mina svärföräldrar och min mor vid tillfälle under en middag gaddade ihop sig i någon slags hetsig diskussion om det här; hur jävla urbota jävla (fast de sa inte så, för de svär inte) hysteriskt jävla skitidiotDUMT det är att vagnar är framåtvända. Och hur absolut huvudlöst det är av precis vem som helst vagntillverkare att tro att en liten palt under 3-4 år skulle vilja sitta vänd IFRÅN sin mamma eller pappa. Då lyssnade jag bara med ett halvt öra och kunde inte riktigt bry mig mindre och flinade lite i mjugg åt denna fyrtiotalist-känsloyttring, men all right. Nu är jag där själv.)
Jag (och hans far) är hans klippa. Vi är hans allt. På samma sätt som han är vårt. Hör han ett oväntat ljud tittar han direkt på någon av oss för att läsa av vår reaktion. Ser vi oroliga ut, blir han orolig och börjar gråta. Ser vi lugna och coola och allt-är-normalt ut, är han också lugn. Att han skulle sitta stirrande ut i intet där vi inte kunde ha ögonkontakt med varandra och söka tryggheten hos varandra finns inte på kartan.
Men så visar det sig att det inte existerar vagnar där barnet är vänt mot föraren. I alla sulkygrejer sitter the toddlers oavskärmat ut stirrar ut i vida världen. Jag letar och letar och letar. Mejlar till säljarna av blocketvagnarna och frågar om det går att ha barnet vänt mot sig. Det går det inte. Eller så får jag googla mig fram till märke och modell själv. Och det går inte.
När jag googlar typ på "+sulky +bakåtvänd" möts jag av tusen och åter tusen familjeforumstrådar där desperata föräldrar skriker ur sin ångest varför det fan i helvete inte finns någon vagnjävel där barnet sitter vänd mot en?!
(Det gör det, för objektivitetens skull. Men det är extremt ovanligt och då får du satsa på en åttatusenkronorsbugaboo om du vill ha en.)
Jag vill inte köpa en bugaboo för åttatusen. Jag hade tänkt mig en femhundring.
Men en DAG! Jag går in på morgonen. Fast jag har varit inne på kvällen innan. Och SE! Där vorde den! En bit plast!! Jag panikmessar säljaren. Jag säger; Jag kan komma nu! Idag! Direkt!! Hon hör av sig efter en stund. Och se! Hon vill att jag ska komma(!!!!)
På eftermiddagen tar jag büssen till lünd. Jag möter upp min karl ute i ingenstans mellan en kohage och en massa radhus. Vi kör hem till kvinnan. Hon visar oss en bit plast. Den har fyra (eller åtta) högroterande (men ack så låsbara) pyttehjul. Den är i tusen procent plast. Den är från italien. Och den heter peg perego. Jag provrullar den lite i hennes trapphus. Jag tycker den ser stor ut. Den luktar nästan plast. Vi tar den.
Nu har jag varit ute och kört min peg perego två gånger mot allt bättre vetande i världen i snöhelvetet och gloppet. It is not made for swedish norrlandswinter, (vilket det ju tyvärr är i skåne nu), it is from ITALY. Men det skiter jag i. För jag har inte köpt den för att köra den i svensk norrlandsvinter. Sånt där kan de ju hålla på med där de gillar sånt, i norrland. Jag har köpt den för att som gelatomamma glida fram över estraderna i malmöitiskt tropikklimat. Och i butikerna svingar jag mig fram som en lian! Den vänder på en femöring! På en femöring! Jag kan gå rakt in i en hiss och rakt ut ur den! Så någonstans finns det en kärlek. Mellan perego och jag. Idag droppar det från taken och jag som vanligtvis är så lycklig så lycklig är så extra lycklig nu.
Liten ordlista: (Enligt google translate)
Peg: Pinne
Peg pe: Pe pinne
Peg per: Bindningen till
Peg pere: Peg päron
Peg per ego: Pinne för ego
Kommentarer
Postat av: steffanie
Bilder! Vi vill se bilder! :-) (jag har själv letat en trehjuling där barnet tittar bakåt vilket inte är lika svårhittad som en framåtvänd sulky men ändock inte hellätt eftersom ungen tittar framåt i de flesta trehjulingar) och det slutade med en sprojlans ny holländsk vagn, inköpt via tÿsk nätbutik.
Postat av: Anonym
Trackback
