Systemlåda.
Idag har jag köpt en kamera. En dyyyyyr dyyyyr dyyyr dyyyyr tokig kamera för en jävla massans pengar. "Varför gjorde hon det för?" tänker ni.
Jo, för att jag slog sönder min kamera (My beloved!) det första jag gjorde på morgonen den första januari, tack för det 2011 och inga försäkringar fanns eller täckte eller alls så då tänkte hon: Nu tar jag chansen och gör något bra av det här.
Så istället för att köpa mig en ny liten kompaktlåda för sexhundra-spänn smaskade jag på och köpte en smaskig. För jag gillar ju verkligen att fota. Jag var på expert, elgigant, siba, onoff. Jag pratade med kamerapersonal. Jag googlade internet. När jag bestämt mig för en superfin visade en bisats på nätet att den inte kunde ta film.
VA?! Inte film!
Så usert. Så jag ringde expertkillen och frågade om den verkligen verkligen inte kunde ta film (för det kan väl alla?). Men det kunde den inte. Så då kände jag. Att ska jag ha en stor jävla klump till kamera så ska den kunna göra allt. Då ska vi inte sitta i framtiden UTAN filmer på Dodos första steg för att en stor dyr klumpkamera var ond.
Så jag mjölkade honom. För vi hade kommit bra överens. Jag frågade vilken kamera som var likvärdig, men MED film. Han sa en. Den skulle vara dyrare, sa han. Tusenlappar dyrare. Och det var den. På expert. Men inte på siba.
Så idag var jag i teknikbutiken i säkert en och en halv timme. Jag cyklade hem med en jättekasse på styret, för jättekameror kräver jättekassar.
Nu har jag laddat batteriet. Kopplat ihop min grej. Funderat på ett namn. Inte mansnamn. Läst instruktionsboken (för sånt tycker jag är kul). Och sen har jag plåtat och plåtat Kittie som troget blundar mot objektivet. För mitt hjärtas kärlek har ju gått och lagt sig.
Jag hoppas jag kommer älska den. Jag hoppas hoppas hoppas. Och att den inte ränner i backen som sin föregångare.
Jo, för att jag slog sönder min kamera (My beloved!) det första jag gjorde på morgonen den första januari, tack för det 2011 och inga försäkringar fanns eller täckte eller alls så då tänkte hon: Nu tar jag chansen och gör något bra av det här.
Så istället för att köpa mig en ny liten kompaktlåda för sexhundra-spänn smaskade jag på och köpte en smaskig. För jag gillar ju verkligen att fota. Jag var på expert, elgigant, siba, onoff. Jag pratade med kamerapersonal. Jag googlade internet. När jag bestämt mig för en superfin visade en bisats på nätet att den inte kunde ta film.
VA?! Inte film!
Så usert. Så jag ringde expertkillen och frågade om den verkligen verkligen inte kunde ta film (för det kan väl alla?). Men det kunde den inte. Så då kände jag. Att ska jag ha en stor jävla klump till kamera så ska den kunna göra allt. Då ska vi inte sitta i framtiden UTAN filmer på Dodos första steg för att en stor dyr klumpkamera var ond.
Så jag mjölkade honom. För vi hade kommit bra överens. Jag frågade vilken kamera som var likvärdig, men MED film. Han sa en. Den skulle vara dyrare, sa han. Tusenlappar dyrare. Och det var den. På expert. Men inte på siba.
Så idag var jag i teknikbutiken i säkert en och en halv timme. Jag cyklade hem med en jättekasse på styret, för jättekameror kräver jättekassar.
Nu har jag laddat batteriet. Kopplat ihop min grej. Funderat på ett namn. Inte mansnamn. Läst instruktionsboken (för sånt tycker jag är kul). Och sen har jag plåtat och plåtat Kittie som troget blundar mot objektivet. För mitt hjärtas kärlek har ju gått och lagt sig.
Jag hoppas jag kommer älska den. Jag hoppas hoppas hoppas. Och att den inte ränner i backen som sin föregångare.
Kommentarer
Trackback
