Öppna förskolan.
Igår vad Dodo och jag på öppna förskolan för första gången. Okej att han är åtta månader och att jag inte lyckats få dit oss en enda gång än, men det har liksom inte behövts. Jag känner verkligen ingen idétorka vad jag ska hitta på när jag vaknar. Praktiskt taget varje dag har en quest, det är något som ska göras. När han var mindre räckte det med att bada honom som dagsaktivitet.
Men igår var vi där! Och det var väldigt trevligt och fint ordnat. Två kvinnor som hade hand om det, som kom och hälsade när de inte kände igen en. Det finns stora madrasser med kant på, de ser ut som kattmatskålar med låg kant och en diameter på 1,5 meter. De ligger på golvet där man kan sätta sina barn och så kan barnen socialisera utan en enda risk att de skadar sig. Dodo och jag satt i en sån mest hela tiden. Och Dodo fick både sin första bitchslap och puss (av en Tuva som var 10 månader).
Jag konstaterar att Dodo numer kan ställa sig på alla fyra! Han sitter på rumpan, lutar sig framåt och så på något sätt fäller han benen under sig så att de åker ut bakom honom och han kommer upp på alla fyra. Sedan glider han snabbt ner till att ligga på mage, och då kan han åla sig bakåt. Korvigt. Men det är väldigt häftigt!
Väldigt häftigt också att se alla andra barn! Öppningsrepliken för alla samtal var nog "Hur gammal är han eller hon?" (för att vi är pk-föräldrar vid möllan). De som bara var en eller två månader äldre var så mycket rörligare än Dodo. Han satt på rumpan och sträckte sig efter saker han ville ha. Bebisar, leksaker och de andra föräldrarnas hår. Så det är spännande att se hur han kommer utvecklas. Och att det går så jäkla snabbt!
När vi varit där en timme var det sångstund och då var Dodo egentligen nere för räkning och åmade sig och ålade sig och snackade på och gnuggade sig i ögonen. Men när kvinnorna började sjunga och spela gitarr satt han som ett ljus med sina runda stora ögon.
Sen var både han och jag alldeles alldeles slut. Men vi ska gå dit igen. Absolut flipp.
Men igår var vi där! Och det var väldigt trevligt och fint ordnat. Två kvinnor som hade hand om det, som kom och hälsade när de inte kände igen en. Det finns stora madrasser med kant på, de ser ut som kattmatskålar med låg kant och en diameter på 1,5 meter. De ligger på golvet där man kan sätta sina barn och så kan barnen socialisera utan en enda risk att de skadar sig. Dodo och jag satt i en sån mest hela tiden. Och Dodo fick både sin första bitchslap och puss (av en Tuva som var 10 månader).
Jag konstaterar att Dodo numer kan ställa sig på alla fyra! Han sitter på rumpan, lutar sig framåt och så på något sätt fäller han benen under sig så att de åker ut bakom honom och han kommer upp på alla fyra. Sedan glider han snabbt ner till att ligga på mage, och då kan han åla sig bakåt. Korvigt. Men det är väldigt häftigt!
Väldigt häftigt också att se alla andra barn! Öppningsrepliken för alla samtal var nog "Hur gammal är han eller hon?" (för att vi är pk-föräldrar vid möllan). De som bara var en eller två månader äldre var så mycket rörligare än Dodo. Han satt på rumpan och sträckte sig efter saker han ville ha. Bebisar, leksaker och de andra föräldrarnas hår. Så det är spännande att se hur han kommer utvecklas. Och att det går så jäkla snabbt!
När vi varit där en timme var det sångstund och då var Dodo egentligen nere för räkning och åmade sig och ålade sig och snackade på och gnuggade sig i ögonen. Men när kvinnorna började sjunga och spela gitarr satt han som ett ljus med sina runda stora ögon.
Sen var både han och jag alldeles alldeles slut. Men vi ska gå dit igen. Absolut flipp.
Kommentarer
Trackback
