Carrosell's one moment of clarity

Jag drömmer att Dodo föder ett barn. Jag håller honom i mina armar vänd mot mig och han har så fruktansvärt ont. Han är naken, och han svettas över hela kroppen. Så kommer barnet. Dodo tar i för allt vad han är värd med sina sista krafter. Det fångas upp av en barnmorska. En pojke, nästan lika stor som han själv. Dodo är sjutton år, men han ser ut precis som han gör nu. Barnet är blodigt och navelsträngen förbinder dem fortfarande. Dodo hänger lealöst i mina armar, kallsvettig, men jag vänder honom så att han ska få se sin förstfödde son. Jag tänker att de borde ge honom dropp, jag är rädd att han ska dö ifrån mig. Han är helt slut. Nu har jag en till att ta hand om, tänker jag. Jag har redan den åttamånaders/sjuttonårige Dodo, den här nyfödde krabaten, samt ett annat barn, som tillhör någon vän och som jag på något vis blivit fostermamma åt. Analys, nån?