Forsränning.
Det här har varit den bästa helgen i hela mitt liv. Absolut hela mitt liv. Och om inte, iallafall den bästa helgen det här året. Oslagbart. Kanske den bästa påsken ever?
Dodo, Mmö och jag har varit hos min mormor. Mormor bor i småland. Och så kom min mor dit. Och min bror. Och så har det bara varit fantastisk salighet hela tiden. Vi har bara legat raklånga på gräsmattan, spelat alfapet och spelat crocket. Bara mått. Så jävla bra.
Iallafall går det en å kring mormors trädgård. Jo, den går visst helt runt hennes trädgård. På tre sidor om den är det å. Hon bor som på en halvö. En tarm, om du vill.
I alla tider har vi inte fått agera med denna å. Den har varit strictly forbidden area. Vi har liksom inte fått titta på den i längre sekvenser, utan att nån vuxen sagt till oss.
För att:
a) det är en bajså där de spolade ut bajs (förr)
b) den är stenig och grund och djup, allt på en gång
c) den är ström som fan.
Så aldrig aldrig. Men igår!
Min bror såg att det låg en övergiven gummibåt vid åkanten. Så han och min make bärgade den. Sen blåste han upp fanskapet, och det visade sig att den nästan höll. (Kanterna var väl rätt o k men botten helt lealös.)
Så beväpnade min bror och jag mig med en krycka och en sopkvast. Slängde i gummibåten på andra sidan bron. Och sen blev det jävlar i lådan BLÅS av!
Vilket jävla ös!
Folket i den lilla förorten stannade och tittade. De pekade och skrattade.
Min bror och jag skrattade också. Och skrek.
Ibland gick det så jävla snabbt! Och sen stannade den helt. Då fick vi peta med våra attiraljer. Ibland gick det så jävla snabbt och sen fick man en sån jävla fulsmäll på svanskotan så man vek sig! Där man låg halvpösande nersjunken i den sjunkande skutan. (Det var när man smällde i en elak bottensten.)
A, det var så jävla gött. Det var det bästa nånsin. Jag var så blöt efteråt. Så blöt. Så glad.
Dodo, Mmö och jag har varit hos min mormor. Mormor bor i småland. Och så kom min mor dit. Och min bror. Och så har det bara varit fantastisk salighet hela tiden. Vi har bara legat raklånga på gräsmattan, spelat alfapet och spelat crocket. Bara mått. Så jävla bra.
Iallafall går det en å kring mormors trädgård. Jo, den går visst helt runt hennes trädgård. På tre sidor om den är det å. Hon bor som på en halvö. En tarm, om du vill.
I alla tider har vi inte fått agera med denna å. Den har varit strictly forbidden area. Vi har liksom inte fått titta på den i längre sekvenser, utan att nån vuxen sagt till oss.
För att:
a) det är en bajså där de spolade ut bajs (förr)
b) den är stenig och grund och djup, allt på en gång
c) den är ström som fan.
Så aldrig aldrig. Men igår!
Min bror såg att det låg en övergiven gummibåt vid åkanten. Så han och min make bärgade den. Sen blåste han upp fanskapet, och det visade sig att den nästan höll. (Kanterna var väl rätt o k men botten helt lealös.)
Så beväpnade min bror och jag mig med en krycka och en sopkvast. Slängde i gummibåten på andra sidan bron. Och sen blev det jävlar i lådan BLÅS av!
Vilket jävla ös!
Folket i den lilla förorten stannade och tittade. De pekade och skrattade.
Min bror och jag skrattade också. Och skrek.
Ibland gick det så jävla snabbt! Och sen stannade den helt. Då fick vi peta med våra attiraljer. Ibland gick det så jävla snabbt och sen fick man en sån jävla fulsmäll på svanskotan så man vek sig! Där man låg halvpösande nersjunken i den sjunkande skutan. (Det var när man smällde i en elak bottensten.)
A, det var så jävla gött. Det var det bästa nånsin. Jag var så blöt efteråt. Så blöt. Så glad.
Kommentarer
Trackback
