Carrosell's one moment of clarity

Igår vankade Es och jag (och Dodil för den delen) hela stan runt efter en klänning till hennes r-e-l-e-a-s-e-f-e-s-t på lördag. Idag när jag vaknade hade jag så ont i tossen så jag haltade runt i lägenheten. Jag ringde till vårdcentralen. Vårdcentralen gav mig en tid hos en s-j-u-k-g-y-m-n-a-st. Världen är så konstig. Men fine! Jag går väl till eran jävla sjukgymnast då!

Så var Dodo och jag ute och for runt. Sen blev det alldeles bråttom att ta sig till gymnastis. Och när jag kom in på vårdcentralen var inte livet bättre än att jag inte hade ont i någon fot. Alltså stod jag i de här 2-3 minutrarna jag fick vänta och paniskt försökte komma på vilket fot jag linkat med.

Det kom jag inte ihåg. Till slut bestämde jag mig för höger. Det var trots allt bättre än att sitta och vara tveksam över vilken fot man egentligen hade ont i inne hos gymnasten. Och femti femti liksom.

Sjukgymnasten var trevlig men tittade på mig som om jag vore en idiot. Jag kände mig som en idiot. Speciellt idiotisk kände jag mig när jag kom hem från lilla sjukvårdsbesöket och snavade till i hallen och tydligt kände hur tossen på VÄNSTER fot gav sig till känna.

Fuck it. Vad han man kunnat göra för de 120 spännen? Nåt festligt, kanske.