Keepsakes.
Första kvällen på bb, när Mmö tvingats lämna oss och jag (skräckslagen) blev ensam kvar med mitt nyfödda lilla barn. Vi hade fått en säng i ett delat rum, jag skulle testa att amma och mata honom var tredje timme, och jag hade för första gången i mitt liv bytt en bajsblöja (vilket jag gjort med bravur tack vara en kollega som min sista dag på jobbet haft med sig en blöja och handgripligen visat mig how it was done). D var inte ett dygn gammal, kanske bara en 16-17 timmar. Jag var fortfarande high on life. Min mage var märkligt mjuk och det kändes obehagligt när jag rörde vid den. Som om något skulle kunna gå sönder där inne, där där inget längre fanns kvar.
Iallafall tog jag två korta filmer då. D låg i sängen, med sitt lilla lilla huvud, en merchandise-pampersmössa, bodyn som vi hade tagit med oss, min gamla babyfilt och de här skräckinjagande smala smala rynkiga blåaktiga fingrarna med aslånga vässade naglar och såg ut som en liten sorcerer. Även om han, liksom sin mor, var rätt tillknycklad och bara låg och chillade i sängen, så var det så tydligt redan då att det verkligen fanns en liten karaktär hos det lilla knytet. Idag ser jag filmerna och fattar inte att jag inte var mer rädd för honom än jag var. God only knows vad han skulle kunna ta sig till...
Inte gammal.
Iallafall tog jag två korta filmer då. D låg i sängen, med sitt lilla lilla huvud, en merchandise-pampersmössa, bodyn som vi hade tagit med oss, min gamla babyfilt och de här skräckinjagande smala smala rynkiga blåaktiga fingrarna med aslånga vässade naglar och såg ut som en liten sorcerer. Även om han, liksom sin mor, var rätt tillknycklad och bara låg och chillade i sängen, så var det så tydligt redan då att det verkligen fanns en liten karaktär hos det lilla knytet. Idag ser jag filmerna och fattar inte att jag inte var mer rädd för honom än jag var. God only knows vad han skulle kunna ta sig till...
Inte gammal.
Kommentarer
Trackback
