Folk och fä.
Dodo och jag packar ihop oss och åker till Sveriges framstjärt. Där bor min bror. En väska, en kånken, en babybjörn och en barnvagn krävs det. Jag lassar ihop alltihop till ett fantastiskt vinglande torn och åker iväg.
Det är så infernaliskt jobbigt att resa med ett litet litet femmånaders. Speciellt en femmånaders som kommit på att han kan göra skillnad på folk och folk. Och egentligen de enda som gäller här i världen är m-a-m-m-a och p-a-p-p-a. Så när m-a-m-m-a åker iväg själv med palten är det mamma och endast mamma som får bära kånka buffa lyfta på bebben hela helgen. Hela fredag till måndag. När vänliga mysiga morbror kommer tänker bara bebben att han inte är mamma. Så då blir det FAJT! Tills han är tillbaka hos m-a-m-m-a.
Kaninland söndag och det är avslutningskväll för säsongen. Mamma och bebben går bland alla lampor och ljuden. Bebben har de inte alltid helt uppskattade hörselkåporna på sig. Han ligger med uppspärrade ögon. Bara entréportalen med blå lampor är något sånär okej. Mamma skiter i att spela på chokladhjul. Men hon vill kloa hem kulörta pyttegosedjur ur klomaskiner! Så mamma står och kloar för glatta livet och pyntar in bebben i vagnen med kulörta pyttegosedjur. Men det är liksom inte heller okej. Det är för mycket ljud. Ljus. Grejer som händer. Morbror funkar ju inte. Till slut tar mamma fram flaskan. Vid sagoslottet får bebben snällt i sig en halv. Sen får mamma bära bebben, för då är livet lite mer okej. Sen börjar avslutningsfyrverkeriet. Då svettas mamma, beredd att kuta ut från kaninland. Men se! Hon har bebben hårt tryckt mot sig i famnen och han har kåporna på sig och mamma tittar på explosionerna på himlen och bebben får bara se reflektionerna i mammas glasögon och mamma vaggar och vaggar och vaggar och nynnar en ändlös harang. Och han är glad! Då är han alldeles nöjd! Den här bebben som skydde det allmänna lisebergslarmet som pesten tycker ett avslutningsfyrverkeri är dagens höjdare! Höjdare!
Idag åker vi hem. Och mamma får lämna bebbe ifrån sig till andra favvos armar, pappa, istället.
Det är så infernaliskt jobbigt att resa med ett litet litet femmånaders. Speciellt en femmånaders som kommit på att han kan göra skillnad på folk och folk. Och egentligen de enda som gäller här i världen är m-a-m-m-a och p-a-p-p-a. Så när m-a-m-m-a åker iväg själv med palten är det mamma och endast mamma som får bära kånka buffa lyfta på bebben hela helgen. Hela fredag till måndag. När vänliga mysiga morbror kommer tänker bara bebben att han inte är mamma. Så då blir det FAJT! Tills han är tillbaka hos m-a-m-m-a.
Kaninland söndag och det är avslutningskväll för säsongen. Mamma och bebben går bland alla lampor och ljuden. Bebben har de inte alltid helt uppskattade hörselkåporna på sig. Han ligger med uppspärrade ögon. Bara entréportalen med blå lampor är något sånär okej. Mamma skiter i att spela på chokladhjul. Men hon vill kloa hem kulörta pyttegosedjur ur klomaskiner! Så mamma står och kloar för glatta livet och pyntar in bebben i vagnen med kulörta pyttegosedjur. Men det är liksom inte heller okej. Det är för mycket ljud. Ljus. Grejer som händer. Morbror funkar ju inte. Till slut tar mamma fram flaskan. Vid sagoslottet får bebben snällt i sig en halv. Sen får mamma bära bebben, för då är livet lite mer okej. Sen börjar avslutningsfyrverkeriet. Då svettas mamma, beredd att kuta ut från kaninland. Men se! Hon har bebben hårt tryckt mot sig i famnen och han har kåporna på sig och mamma tittar på explosionerna på himlen och bebben får bara se reflektionerna i mammas glasögon och mamma vaggar och vaggar och vaggar och nynnar en ändlös harang. Och han är glad! Då är han alldeles nöjd! Den här bebben som skydde det allmänna lisebergslarmet som pesten tycker ett avslutningsfyrverkeri är dagens höjdare! Höjdare!
Idag åker vi hem. Och mamma får lämna bebbe ifrån sig till andra favvos armar, pappa, istället.
Kommentarer
Trackback
