Pastasås.
Vet ni om att man kan lägga fiskbullar i spenat som varit frusen i små puckar och blivit värmda i kastrull och så blir det mat. Det har jag gjort idag. Jag pepprade länge-länge. Mmö har ett sånt där avlångt pepparkar i plexiglas (eller färglös plast) och där får man stå och veva länge länge. Och så får man ut lite frrmmm. Men så fick jag salt- och pepparkar i julklapp. Två fantastiska små ugglor i turkos som jag hade specificerönskat. Och jag köpte malen peppar i en papperspåse och hällde i. Och se där, ur ugglan var det lite mer ös! Peppar, som är så gott. Så mat blev det. Jag tror inte att jag lagat mat på mer än en månad. Jag kan ju inte laga mat. Allt smakar bara illa. Ibland gör jag pannkisar till mig och Mmö, för det säger han sig inte ha tålamodet till. Det tålamodet har jag och det smakar schyrrans. Som mammas. Senast körde jag stereo på två pannor och då tog det inte ens fyrtio minuter som det brukar.
Ur fiskbulleburken fiskade jag upp åtskilliga fiskubullar. Jag trodde att det skulle vara en 5-6 stycken. Det bodde massor där! I en gegig sås som man fick genomsöka. Jag lade dem på skärbrädan och skar dem i två. Sen slängde jag i den i spenatet som jag hemmagjort en stuvning till. Men ett litet fiskubullehörn skar jag av och sköljde under kranen tills det bara var vit ren fiskbulle kvar. Sen ropade jag på kitty som låg på dörrmattan och hon var genast med på noterna och kom sättande. Hon åt fiskbullen ur min hand. Hon verkade gilla det.
