Carrosell's one moment of clarity

Idag på klockslaget är det två år sedan Mmö och jag gifte oss, så idag för två år sedan var en väldigt bra dag. Sedan den bra dagen har vi både skaffat lägenhet och barn. Jag ville så gärna få vara gift ett år iaf. Jag vet att jag var nådigt pösigt nöjd den här dagen förra året. För att sen, om det skulle gå åt skogen, och man skulle få frågan någon gång i framtiden, så skulle man kunna svara "Jo, jag har varit gift, men det var bara ett år". Det låter ju så jävulns mycket bättre än "Jo, jag har varit gift, men det var bara fyra månader". 

Och nu har jag alltså varit gift ett år till av bara farten! Och det känns som att jag kommer vara det ett jäkla tag till. Gött! I'm in love!

Jag vill minnas att man var jävligt pösigt nördigt stolt där ett tag som nygift. Att man liksom fiskade efter frågan eller bara längtade efter att någon skulle referera till Mmö som min "kille" så att man fick tillrättavisa dem. Det var många som det inte gick in på. Man fick upprepa. "Min MAN." Varför slutade man med det? Pösa för att man var gift? Det få det bli ändring på. Ska sätta igång och göra det igen. Pösa. Det är ju roligt ju. Plus att han ju är så hot.

Bröllopsdagen firades av redan igår med KISS-konsert and some sweet love down at malmö stadion. Det var smäckigt, så bra så att man blev helt knäckt! Jag blev starstruck och gav konserten en åtta i poäng trots otajt och bortglömmande av texter. Men sen var entrén så jävla jävla snygg så jag fick ge en poäng till. Nio av tio poäng alltså till Kiss på Malmö stadion. O yes.