Cittitunnelen.
Föräldragruppen idag. Jag blev faktiskt riktigt glad att den skulle vara, i denna vecka som i övrigt är alldeles alldeles obokad. Och det känns konstigt. Igår på morgonen kände jag mig nästan lite nervös. En hel lång dag och Mmö jobbade sent och jag visste inte vad vi skulle ta oss till och jag var inte sugen på något alls och bara märkligt håglös.
Men det löste sig! Förmiddagen bara rann iväg och på eftermiddagen åkte Dodo och jag citytunneln. Jag tyckte att det var en rätt stor händelse, eftersom den väl inte officiellt öppnat än. Men nu fick man provåka hela veckan, och jag kände mig taggad och manad med min barnvagn för att se hur det fungerade. Från centralen till triangeln tar det nu tre minuter (mörker) vilket ju faktiskt känns som en liten lättnad jämfört med de hasande halvtrasiga bussarna. Sen åkte vi en fantastisk hiss upp ur underjorden i glas som inte gick rakt upp men snett. Very smashing.
Nu blev det ingen förmiddagslur för Dodo eftersom han hade fullt upp med att socialisera sig med de andra majfödda så nu ligger han på sidan i soffan och sover över lunchen. Svärmor ska komma och hälsa på idag, så jag hoppas han hinner sova till sig och äta innan dess. Och vad ska jag göra när hon är här? M-å-l-a! (Skötbordet. Vitt.)
