Ah! Foxy.
Nu har min mamma åkt hem. Det har varit smashing. Det har bara varit schysst häng i många många många dagar. Dodo har fått hänga med mormor, och jag har fått hänga med mig själv. Det finns nog ingen som är så tacksam att lämna honom till. Som så outröttligt bara ler och ler och ler. Hon är helt svag för honom. Han är rätt svag för henne också. Även om hon ibland är bäst att betrakta från mammas trygga famn.
Idag gör vi en hetsrunda till stan och ikea. Jag glömmer bort att hon ska åka hem. Jag tror att vi har all tid i världen. Så när vi väl kommer in på ikea gäller det bara att vi får gå direkt till restaurangkön för att hitta något att sleva i oss för någon lunch har det inte blivit. Sedan kutar vi ner på tygavdelningen och klipper två och en halv meter färggrannt rävtyg till Dodos gardiner som han ska ha i sitt rum. Va? Sitt rum? Jo! Hans rum! Det är min allra senaste allra bästa idé. Jag hoppas den förverkligas redan till helgen.
Nästan kräver en bild på deta nya smashing rummet när det är klart! (Om det är ett sådant rum som blir klart för ibland kan ens projekt löpa hur länge som helst... eller hur) Kram
