Bärbara cd-spelare.
Mmös föräldrar har en stuga ute i skogen. Igår är det kräfs (fantastiskt ord, eller hur!) där. Mmö och jag packar bilen full till bristningsgränsen. Vi ska sova över, men jag undrar om det spelar någon roll? Vi packar oss alldeles tossiga. Tänk att en sextio centimeter stor liten bebis kan behöva så himla mycket grejer. Och att hans föräldrar gör det!
Mmö har gjort ett litet sånghäfte. Han printar ut det här hemma och sen lovar jag att jag har en häftapparat någon stans. Någonstans. I mitt letande efter häftapparaten gräver jag mig iallafall fram till en liten bärbar cd-spelare. (Vad heter de?) Alltså, en sån här f-r-e-e-s-t-y-l-e för c-d-s-k-i-v-o-r (Sug på den, nutidskids!). Jag blir mycket glad. Mycket glad för att jag har sett lite teddybears spelning på malmöfestivalen alldeles när jag var på väg hem. Min bror hade tipsat om att de kunde vara så himla schyssta live. Så jag stannade till. Och jag blev helt knockad! Vilket ÖS! Alltså; killar med björnhuvuden på huvudena. Vilken jävla ös!
Så jag mindes i mitt inre att jag var ägare till deras rock'n'roll-high-school-skiva nånstans. Och tänkte att den ju hade varit fin att lyssna på, i bilen, på väg upp i skogen. Men det fungerar ju inte bara så enkelt i dessa modärna tider. Speciellt då jag inte är tillräckligt modärn och har spotify på min iphone. För jag har ingen iphone. Jag har bara en vanlig mobil. En asfin röd med fällucka.
Men se! Varde ljus! I och med den här fantastiska cd-spelar-saken kunde jag ju packa med min skiva och åtnjuta den i bilen! Och se (Eh, hören!), det varde ljud!
Insåg dock snabbt varför det inte är att föredra bärbara cd-spelare. Den här (jävla) antiskakfunktionen som aldrig någonsin fungerar. Kommer ni ihåg det fenomenet? När musiken bara tystnar medans skivan kämpar på och fortsätter snurra medan spelaren energiskt försöker komma ur skaket (fast det kanske inte egentligen alls överhuvudtaget varit något skak) och komma på rätt plats på rätt spår igen. 10-20-30 sekunder av andlös tystnad när man liksom håller sin lilla spelare med vördnad på båda handflatorna och svär åt bumpiga 70-vägar. Och sen lyckan! När den fortsätter spela där det tog stopp.
Men det var en härlig upplevelse. Det var en sådan höjdare att jag körde igenom samma skiva idag igen på vägen hem efter kräftskivan. När jag satt i baksätet brevid D som sov och inte kunde läsa bok eftersom jag fick sådana bastanta kräkkänningar. Ja, jag ÄR gammal.
