Onsdag e.m.
Det är en massa nyckelpigor ute. Kännetecknande för den här sommaren. Det står om dem i sydsvenskan och i skd men jag upptäcker dem redan i förra veckan när jag är på väg hem till min vän Es på lyxmiddag. Massor. Kryllande. De sitter på husväggar och krälar på marken. Inte liksom en och en, utan en jävla massa. I stora gäng. Idag äter vi lunch på terrassen och det landar en brevid min tallrik och han ser hungrig ut. Jag försöker fresta honom med ett pyttelitet jättekrylligt salladsfnas, men det är han inte intresserad av alls. Jag petar på honom och han känner sig stressad. Sen kommer en av hans polare och sätter sig längre bort på samma bord och så slöflyger han mellan glappen mellan spjälorna, springer över nästa spjäla, flyger över glappet, och så vidare. De har "blåst hit över sundet" skriver de. Danska nyckelpigor. Nyckelpigor som var sugna på svenska bladlöss. Det ska visst vara många såna i år. Och jag tar jättepromenaden hem från jobbet som jag omöjligt kan klara på mindre än en timme i de låga låga små små leopardballerinapjuxen från england som inte alls känns gjorda för att gå långa sträckor i. Och det är varmt varmt och jag pantar i luften. När jag kommer hem ligger Kittie mer eller mindre utslagen på soffan och jag öppnar balkongdörren och masserar henne i pälsen och då slår helvetet lös och hon hittar massa grejer att jaga efter och att glo på och sen ylar hon högt och länge så att man tror att något verkligen skulle vara fel.
