Superlativer! - Årskrönikan
Det är äntligen det fantastiska januari 2008 och början på ett totalfantastiskt, otroligt, världens bästa år. Den sjuttonde januari går jag lyckligt hem från spe på sydsvenskan för alltid. Den artonde januari tar jag examen och festar i stockholm, den 21 januari fyller jag år hos mamma i linköping och den 25 januari lyfter planet från köpenhamn mot världens bästa USA! Mmö och jag. Jag stickar hela vägen. Sedan upptäcker vi i tur och ordning Kalifornien. Och har det så jäkla bra! Vi tatuerar oss i hollywood, bor på Sunset boulevard, är sjuka i Las vegas, plaskar i havet och äter crazy stuff som tater tots, blueberry pancakes, poptarts and so on.
När vi kommer hem är det februari och jag har inget jobb. Så jag söker jobb. Jag har inga pengar heller. Väldigt snart mår jag dåligt. Jag går på banken och räknar dagarna tills jag kommer försvinna ut ur tavlan. Då får jag ett jobb! Jajamen. Då är det april och allt känns ey okey. Och mallewall har varit hos mig och tapetserat hela hallen i storblommig pensionärstapet och målat köket i petrolturkos.
Maj: Jag gillar inte att jobba 60 procent. Men det ger mig mycket tid att tänka på grejer. Bröllopsgrejer. En dag åker jag upp till Linkan och går på mallewalls möhippa. Några veckor senare i juni kommer hon ner på min. Det är så jäkla otippat! Jag ska gå på friskis och svettis när min svärmor kutar in på stället och jag tänker va fan? Sen gör vi löv i betong och går på folkets park och jag får åka alla karuseller och dricka massor asti cinzano ur en jättecolamugg med sugrör! Sen händer det konstiga grejer, som att jag går på krämparty och träffar mongon på åhléns. Men det händer rätt ofta.
I juni är det bara wedding. Då gifter jag mig. Världens bästa Mmö. Världens bästa jag. Världens bästa dag. Jag är röd och puffig. Mmö är röd och silkig. Vi har världens roligaste och när vi cyklat fram till altarplatsen och står framför släkt och vänner får jag stoppa mig flera gånger från att rycka babie i armen och säga ”Det här är ju det roligaste vi någonsin gjort” och ”Varför har vi inte gjort det här innan?” Jag är alldeles lost. Allt är världens bästa, vi sover nästan inget alls i runda rummet på bröllopsnatten, vi bara ligger brevid varandra och andas. Det finns inget att planera inför morgondagen, alltför många minnen att smälta från dagen. Allt är bara nu-nu-nu.
Två veckor senare gifter sig min once-in-a-lifetime-soulmate mallewall. Jag är tärna och håller ett tal jag fortfarande skriver på. De har sporttema. De dansar macarena. Jag vinner en boll på tipsrundan för jag var bäst och visste (nästan) allt om brudparet. Sen åker min bror för att vara borta ett år och äta fishheads i taiwan.
I juli åker jag till finland. Jag har övat ordentligt innan och laddat hem finska fraser från wikipedia. Jag vet att män heter typ ”mähä” och kvinnor ungefär ”najset” och jag har klippt och klistrat ihop en alldeles liten delikat ordbok. Det är jag och min gamla korridorare Ia och hennes polare. En dag är det skitvarmt, en dag är det skitkallt, jag kollar på hanoi rocks och sekunden jag mellanlandar på arlanda ringer jag mmö från en oldfashioned mynttelefon för min mobil har pajat.
Sen är det sommar och varmt. Jag jobbar och är ledig nästan inget alls. Vi erövrar vårt framtida hem. I augusti har Mmö spelning på en liten svartfestival med en udda konstellation. Det är en man som bor på landet och i en gammal lada har han byggt en saloon. Och vilket ställe sen! På natten ligger jag och basisten på en åker och tittar upp i stjärnorna och jag ser en stjärna falla för första gången och önskar nåt.
Det blir mer fest. Och som slutkläm på sommaren åker Mmö och jag på honeymoon till sardinien och ligger där och hasar en vecka. Det finns en pool! Sen blir det ytterlig bröllop.
Den fjärde oktober flyttar vi in i himmelen. Sen följer lång tid innan den är lite så när beboelig. Jag bryter ryggen och är dålig länge och fortfarande inte hundra. Mmö och jag åker till stockholm. Jag jobbar vidare och är tröttare än jag någonsin varit innan. En lång mörk höst och mycket rödvin i soffan och 100-procentsarbete som man aldrig varit med om innan. Jag får ångest för att jag mår sämre än jag får. Jag börjar dricka blut.
November är inte heller ljust. Det är tio år sen jag slutade nian och det ska visst firas på nåt vis med en återträff. Mallewall och jag firar på Platens längre bort.
December: Mmö är med oss på jul och jag är lycklig för det. Jag jobbar alla dagar jag kan för allt är inte guld som gnistrar (och betald semester). Sen sprutar jag mig själv med tre sprutor för jag ska fan åka och hälsa på bror i taiwan.
På nyårsafton. Ja, vad händer på nyårsafton egentligen? Jag stannar hemma. Klockan halv åtta står jag med händerna tryckt hårt mot varsin kind och stirrar köttgalet mot väggklockan när pubertetsvrålen i vardagsrummet redan nått sitt ultimata klimax. Någon gång efter tolv sitter jag på marken i en park och mer teckenspråksvisar än något annat att jag vill ha en cigarett. Jag tror inte ens Mmö och jag nyårskysser varann Sen blir knäet träffad av en raket. Jag får ont i armen i någon slags poststelkrampskramp och går och lägger mig rätt tidigt.
Men ett minns jag! Och det är en viss aversion mot att the golden days ska bytas mot något slags 2009. Jag gillar inte ljudet av det.. Måste det försvinna, förra året, kunde det inte varit kvar? I loved you so much, you gave me so much joy…
Med förhoppning om ett likasinnat.
Alles eder, Caroline
När vi kommer hem är det februari och jag har inget jobb. Så jag söker jobb. Jag har inga pengar heller. Väldigt snart mår jag dåligt. Jag går på banken och räknar dagarna tills jag kommer försvinna ut ur tavlan. Då får jag ett jobb! Jajamen. Då är det april och allt känns ey okey. Och mallewall har varit hos mig och tapetserat hela hallen i storblommig pensionärstapet och målat köket i petrolturkos.
Maj: Jag gillar inte att jobba 60 procent. Men det ger mig mycket tid att tänka på grejer. Bröllopsgrejer. En dag åker jag upp till Linkan och går på mallewalls möhippa. Några veckor senare i juni kommer hon ner på min. Det är så jäkla otippat! Jag ska gå på friskis och svettis när min svärmor kutar in på stället och jag tänker va fan? Sen gör vi löv i betong och går på folkets park och jag får åka alla karuseller och dricka massor asti cinzano ur en jättecolamugg med sugrör! Sen händer det konstiga grejer, som att jag går på krämparty och träffar mongon på åhléns. Men det händer rätt ofta.
I juni är det bara wedding. Då gifter jag mig. Världens bästa Mmö. Världens bästa jag. Världens bästa dag. Jag är röd och puffig. Mmö är röd och silkig. Vi har världens roligaste och när vi cyklat fram till altarplatsen och står framför släkt och vänner får jag stoppa mig flera gånger från att rycka babie i armen och säga ”Det här är ju det roligaste vi någonsin gjort” och ”Varför har vi inte gjort det här innan?” Jag är alldeles lost. Allt är världens bästa, vi sover nästan inget alls i runda rummet på bröllopsnatten, vi bara ligger brevid varandra och andas. Det finns inget att planera inför morgondagen, alltför många minnen att smälta från dagen. Allt är bara nu-nu-nu.
Två veckor senare gifter sig min once-in-a-lifetime-soulmate mallewall. Jag är tärna och håller ett tal jag fortfarande skriver på. De har sporttema. De dansar macarena. Jag vinner en boll på tipsrundan för jag var bäst och visste (nästan) allt om brudparet. Sen åker min bror för att vara borta ett år och äta fishheads i taiwan.
I juli åker jag till finland. Jag har övat ordentligt innan och laddat hem finska fraser från wikipedia. Jag vet att män heter typ ”mähä” och kvinnor ungefär ”najset” och jag har klippt och klistrat ihop en alldeles liten delikat ordbok. Det är jag och min gamla korridorare Ia och hennes polare. En dag är det skitvarmt, en dag är det skitkallt, jag kollar på hanoi rocks och sekunden jag mellanlandar på arlanda ringer jag mmö från en oldfashioned mynttelefon för min mobil har pajat.
Sen är det sommar och varmt. Jag jobbar och är ledig nästan inget alls. Vi erövrar vårt framtida hem. I augusti har Mmö spelning på en liten svartfestival med en udda konstellation. Det är en man som bor på landet och i en gammal lada har han byggt en saloon. Och vilket ställe sen! På natten ligger jag och basisten på en åker och tittar upp i stjärnorna och jag ser en stjärna falla för första gången och önskar nåt.
Det blir mer fest. Och som slutkläm på sommaren åker Mmö och jag på honeymoon till sardinien och ligger där och hasar en vecka. Det finns en pool! Sen blir det ytterlig bröllop.
Den fjärde oktober flyttar vi in i himmelen. Sen följer lång tid innan den är lite så när beboelig. Jag bryter ryggen och är dålig länge och fortfarande inte hundra. Mmö och jag åker till stockholm. Jag jobbar vidare och är tröttare än jag någonsin varit innan. En lång mörk höst och mycket rödvin i soffan och 100-procentsarbete som man aldrig varit med om innan. Jag får ångest för att jag mår sämre än jag får. Jag börjar dricka blut.
November är inte heller ljust. Det är tio år sen jag slutade nian och det ska visst firas på nåt vis med en återträff. Mallewall och jag firar på Platens längre bort.
December: Mmö är med oss på jul och jag är lycklig för det. Jag jobbar alla dagar jag kan för allt är inte guld som gnistrar (och betald semester). Sen sprutar jag mig själv med tre sprutor för jag ska fan åka och hälsa på bror i taiwan.
På nyårsafton. Ja, vad händer på nyårsafton egentligen? Jag stannar hemma. Klockan halv åtta står jag med händerna tryckt hårt mot varsin kind och stirrar köttgalet mot väggklockan när pubertetsvrålen i vardagsrummet redan nått sitt ultimata klimax. Någon gång efter tolv sitter jag på marken i en park och mer teckenspråksvisar än något annat att jag vill ha en cigarett. Jag tror inte ens Mmö och jag nyårskysser varann Sen blir knäet träffad av en raket. Jag får ont i armen i någon slags poststelkrampskramp och går och lägger mig rätt tidigt.
Men ett minns jag! Och det är en viss aversion mot att the golden days ska bytas mot något slags 2009. Jag gillar inte ljudet av det.. Måste det försvinna, förra året, kunde det inte varit kvar? I loved you so much, you gave me so much joy…
Med förhoppning om ett likasinnat.
Alles eder, Caroline
Kommentarer
Trackback
