Girlfriend in a coma.
Idag är jag alldeles slut. När jag kliver av bussen försöker jag klämma fram en tår, men jag är för slut. Jävla skånetrafiken.
Det har varit en jobbig dag i en jobbig vecka. Den sista veckan på Kävlinge kommun. Jag borde nog vara lite ledsen. Imorgon, som ska vara min sista dag, paradoxalt i och med att jag antagligen kommer vara tillbaka på gästspel redan på fredag, kommer jag nog definitivt vilja släppa en tår.
Det är så jävla roligt. Det är sånt här jag vill göra.
Ikväll har jag FF och Mmö är och spelar i Sthlm. Det känns lite konstigt. Konstigt att jag ska släcka alla lampor själv ikväll och gå och lägga mig helt själv. Vakna imorgon i kolmörkret och han är inte där. Tänk om jag drömmer en mardröm och vaknar mitt i natten då jag så komfortabelt tror på spöken och ligga ensam och livrädd och stirra ut i mörkret. Inte kunna rulla nära honom, lägga handen på hans arm, och säga "babie, jag har en mardröm". Så han kan dra en till sig.
När han spelade i förra veckan var han bara borta en kväll men jag vaknade ändå flera gånger innan han kom hem och kände efter honom i sängen och tittade på klockan.
Det vore typiskt. Med en mardröm.
Jag kom hem nu nyss och är trött intill apati. Kitty var ypperligt taggad och jamade hela halvtimmen tills klockan var sex så att jag kunde ge henne mat.
Jag ska nog gå och sova snart.
I övrigt satte jag på the smiths när jag kom hem. Undrar om jag är deprimerad eller nåt?
