Inte dagens boktips.
Jag tycker inte att ”Ett barn blir till” är någon bra bok. Framför allt inte för att den heter ”Ett barn blir till”. Det vet vi. VI har haft ”Ett barn blir till” i bokhyllan i alla tider. När man var lite kollade man i den och fattade ingenting. Förutom att den var äcklig. Det var inga under och mirakel i den boken, bara kvirnnor som skrek med ett huvud både fram och bak. Very scary.
Men nu kändes det ju som att det kunde vara något, så jag tog med den hem. Först bläddrade jag bara i den. Bläddrade och försökte hitta en bild på hur Baby D skulle kunna se ut just då. Sen bestämde jag mig för att läsa den. Hard core. Jag hade den på nattussbordet men det kändes inte alls som en bok att ha på nattussbordet. Det kändes inte alls som att man läste en 7-8 sidor om äggceller, äggledare, äggtrattar, äggkoppar, ägghormoner, äggskal, äggslemhinnor. Och sen släckte lampan och slocknade.
Så det fick bli toalettlektyr. Perfekt toalettlektyr! Man ögnade igenom texten om mannens fortplantningsorgan och kastade ett getöga på mannen tecknade skrotum i genomskärning. Sen reste man sig och gick.
Den här boken är tryckt 1990. Men det jag minns från när jag var liten och som jag skärras över än idag är dessa människor. De här blivande föräldramänniskorna. De här fadersfigurerna med svetsarbrillor och günthermustash! Gula pikétröjor! Upp i stjärtenbyxor! Som spelar blockflöjt! Och kvinnorna. Don’t get med started! Alltså den här kvinnan som käkar gelehallon tror jag har förföljt mig hela mitt liv!
Hade jag vetat om hur genomful man måste vara för att bli förälder då hade jag aldrig gett mig in på det här! Jag lovar! Svetsarbrillor och kärringkjolar och varenda en har någon slags kort-kort snaggfrisyr och det är rosa läppstift och vet ni, de har pastellfärgade joggingoveraller och så ligger de och bresar på saccosäckar och tycker att det är hur okej som helst! Och att någon någonsin velat knulla på dem i första läget är bortom sannolikhetens gräns!
Var de såna från början eller blev de såna när de blev med barn?! Var det ett första steg mot föräldraskapet att totalt förfalla?! Jag struntar väl i om det är blod och slem och kön och fittor som spricker och små lurivga barn som tittar ut. Bara jag slipper se dem, människorna!
Och så finns det bildtexter som ”Nu börjar mamma få svårt att knäppa kjolen” och så står det asschyssta floskler som ”Det första modern tänker på när hon vaknat, och det sista innan hon somnar, är barnet hon bär på.” Det är inte sant. Och så finns det en jäklar i massa bilder på fundersamma kvinnor (ja, såna här vulgärfula) som vilar hakan i händerna och ser drömska ut i blicken och lite grubblande och då är det den här förändringen som sker i kvinnan, både den kroppsliga och den mentala och så är det väldigt vackert alltsammans och man verkligen ser – verkligen ser – hur moderskapet bara kommer över dom så snart deras sladderpattar börjar ömma lite. ”Spermiernas simmande, äggets dans – allt det hemlighetsfulla, som pågår i kvinnans inre… Det har de ingen aning om, de två, mannen och kvinnan, som älskar varandra.”
Fan vad fint. Där fick han till det, hamburger-lars.
Jag kan inte annat än att skratta! (Hahahaha)
