Carrosell's one moment of clarity

Nu är jag trött på det här. Jag ska inte jobba nåt mer. Det var verkligen ingenting för mig. Idag har jag hittat en liten stuga (eller flera) till rekorderliga priser på landet utanför linköping. Där ska jag bo och bida min tid.
”Salta, safta, sylta!” säger jag till Mmö som ställer sig lite motvillig till att flytta ut på landet. Vi som precis gjort färdigt sovrummet. Det skiter jag i. Jag drar ut där nu. Jag ska bli bonde och självgående. Massor av potatis och rödbetor och äppleträn ska jag ha. En get, till jag vet inte vad, och höns, som kan ge mig ägg och mer höns. Jag ska ha trälådor med ransonerad potatis i källaren och äpplen och knyta såna där snygga flätor av lök där man bara kan knipa av en lökabit när man behöver. Jag ska baka mitt eget bröd och jag ska ha surdeg och det kommer ta tid som fan. Kanske åker jag till öb och köper mig några lådor bönor. Sen ska jag sitta där, sur och ful. Jag ska elda i pannan och sticka mängder av vantar utan fingertoppar och öronlappsmössor. Jag ska ha noll spänn. Och när våren kommer ska jag våga mig ut ur huset och genomföra stora byken i nåt kar på gården där jag kokar allt mitt hemstickade. Kanske kan jag ha något mer slags djur, som värmer mig. En hund, som är stor och varm. Eller en liten, som en tax.

Det kommer bli så jävla bra.