Far, far. Away.
Jag ska åka till stockholm i helgen. Det kan bli en bra resa. Tidigare i veckan hade jag inte en anings uns att resa. Det kändes bara ...långt. Men nu känns det bra! Jag har samtalat med vänner och det ska bli så roligt, roligt, att träffa dem igen.
Ensam, åker jag denna gången, för Mmö ska inte med. Vi kysses hejdå adjö imorgon på morgonen. Sen jobbar jag och sen åker jag. Direkt. För jag jobbar nära stationen. Närmre än hem.
Jag har packat väskan och jag packade den snabbt! Bara bestämde mig och vred mina händer för att jag så gärna hade insiktat mig på att lyckas få plats i kånken. Mest för att jag planerar att imorgon, på valborgsaftonskvällen, när jag kommer fram, ta mig direkt till Rålis och kolla brand. Och inte vill rulla med rullväska över söndertrampad nerölad stockholmsparksmark. Jag lägger fram tröjan och trosorna och nattlinnet med hjärtan på, ja tänk att jag har ett nattlinne med hjärtan på. Sen vojjar jag mig när jag tar ner kånken. Sen rullpackar jag allt hårt-hårt och se; det går! Får se hur länge det håller. Jag har en tendens att glömma. Som tandborste och underkläder och jacka och flygbiljett.
Jag har verkligen glömt bort stockholm på de månaders uppehåll sedan jag senast var där. Det är Mmö som självsäkert säger att rålis ligger på kungsholmen. Men sen blir jag alldeles varm i hjärtat när jag går in på SL:s hemsida för att kolla kommunikationerna och sitter och försöker komma på vad stationen heter på stockholmska (T-centralen) och hittar gamla schyssta nostalgitrippar som fyrans buss.
Gôtt mos, blir det, som man säger, i sveriges framstjärt.
