Inte helt olik Axl.
Jag börjar få långt hår. Riktigt hårdrockslångt. Hårdrockslångt hår som hänger ut från huvudet och som slingrar sig runt halsen. Som kväver mig när jag sover, som är i vägen praktiskt taget hela tiden. När jag äter. När jag jobbar. När jag sover.
En hård knut knyter jag upp det i högt upp på huvudet så ofta jag kan. Sällan släpps det ut. Kanske när jag cyklar hem och det kan flaxa (bakåt) i vinden. Eller när jag haft det uppsatt i en hård knut så länge att hela hårbotten värker och sedan värker än värr när jag till slut släpper ut håret och det får hänga ut sig i sitt normala element.
Hårdrockslångt åt alla håll och så sedan en liten liten luggtofs som kan få mig att skrika av desperation. Desperation för att luggtofsen alltid hänger fram. När allt annat hår är hårddraget bakåt med spjärn och gelé och spray och vax och järnställning hänger ändå luggtofsen fram. En knapp centimeter i diameter som bara vill fram. Och vara ful och klia mig i ansiktet. Så jag klarar mig aldrig bara med en gummisnodd. Trots att håret är hårdrockslångt. Ett hårspänne är också ett måste. Det känns inte som min thang. Plus att jag kanske äger ett (läs; tio) hårspännen som slabbar runt i lägenheten och man vet aldrig vart det företar sig. På jobbet har jag det aldrig med mig. Så lunch intages alltid med tofsluggen i ansiktet. Kliande. Ibland har jag funderat på att använda ett gem som substitut. En dag i desperation tänkte jag tejp.
Så hårdrockslångt är håret efter att ha fått härja runt fritt sedan julafton 2006 då Mmö friade till mig. Då hade jag en liten liten handklippt page som var kortare på ena sidan med en liten liten lugg som nästan slutade redan i svålen. Långt hår, ville jag ha, till vårt bröllop. Långt hår, för att frisören skulle ha något att jobba med. När jag sedan kom till frisören för min bröllopsfrisyr ett och ett halvt år senare tog jag tag i tofsen som hängde på ryggen och demonstrerade för henne: "Det här är mitt bröllopshår." Jag visade på det kortare håret som hängde framtill; "Det här är mitt hår men det här är mitt bröllopshår, så det får du göra vad du vill med. Det är sparat för det här tillfället och om du har lust att klippa ner det i skalpen så får du göra det." För jag har en fantastisk bra frisör som jag har allt förtroende i världen för.
Hon klippte inte av det sen. Hon ville att det skulle vara lite "romantiskt" på bröllopet.
Jag ska ringa henne idag.
