Åhléns sminkavdelning 11.47.
Det sitter ett mongo och skriker på sminkavdelningen på Åhléns. Jag har irrat mig in där idag på dagen och jag är svada förvirrad bland blusher och scrubb och ångestframkallande och föryngrande och kladd och trams. Jag rör mig mot mitten av glasburen, för en glasbur, det är det som de har förpassat sminkavdelningen till, och jag tror att det är en kvinna som föder ett barn. "Vad fan var det där?" tänker jag. "Aha, det måste vara en kvinna som föder barn!" Så jag börjar titta bortåt andra änden av glasburen ifall jag kan se en sjukligt översvullen med blodblöt kjol som bresar på golvet. Antagligen också en ganska stor samling människor runt omkring, kvinnor, medmänniskor, som knäböjer för att ta emot, som peppar, pushar, klappar på pannan.
"Så onödigt att hon föder här" tänker jag. "Det måste ha gått snabbt."
Men jag ser ingen kvinna som föder, födsloskriken till trots. Jag ser ett mongo. Eller hur ska jag skriva det här? Han är utvecklingsstörd. Gravt. Eventuellt är han cp-skadad. Han ser inte vänligt downs eller mongoloid ut, han är tvistad i en rullstol, fastbunden med sele om magen. Händerna är förtvinade i ansiktshöjd, ansiktet förvridet med tjocka rynkor, munnen dreglande, ögonen uppspärrade.
Han står mellan hyllorna och han verkar arg. Eventuellt kan det vara så att han vill hålla i något som hans skötare inte vill att han ska hålla i. Eller att han rivit åt sig något som skötaren inte tycker att han ska ha. Kanske är det för dyrt? För onödigt? En kamp om en kartongvara. Och födslovärksvrålen är ett uttryck för hans missnöje för att han inte får hålla eller behålla. Jag ser hur skötaren försöker trycka in en handduk i hans mun. Eventuellt torkar honom.
Jag går därifrån. Jag tycker det är obehagliga skrik. Och jag blir arg för att en karl sitter och vrålar på ett sätt för en jävla petitessgrej på ett sätt som jag bara tycker födande kvinnor får skrika på.
"Jävla mongo" tänker jag när jag går ur glaskuben och inser direkt det ironiska i det.
Nä, inte får man bli arg och inte är det hans fel. En långdragen förlossning och han kanske fick dåligt med syre en stund. Kanske var han ett alldeles perfektsnyggt foster med all systems go som det gick fel för. Som får sitta med sele om magen i en starig rullstol i resten av sitt liv och musklerna beter sig som helvete som tvinnar runt. Som får utstöta helt obscena skrik för petitesser inne på Åhléns sminkavdelning och vad gjorde han där och säkert skulle han vilja vara på ett annat ställe. Den onda skötaren som tryckte med trasan som skulle köpa nån sorts jävla pormaskmedel för privat bruk och tänkte att det var ett ypperligt tillfälle att göra det på sin 75-procentiga arbetstid tillsammans med mongot. Ja, vad skulle han göra? Vråla som en födande?
Får man såna barn måste man älska de också. Får man såna barn kommer man säkert att älska dem också. Men ändå, så konstigt.
