Absolut ingenting alls.
På eftermiddagen brukar jag må lite äckligt. Dåligt. Äckligt. Klibbigt. Jag kommer hem från jobbet kanske en och en halv timme innan Mmö och då brukar jag må lite dåligt. Inte hjärndåligt. Men sådär lite, så att jag vill spy.
I förra veckan fyller min mamma år. Så på lördagen ordnar min bror och jag ett jättekalas. Överrasknings. Och det blir så jävla bra! Det blir så jävla bra! Min mamma är som ett litet sockerglas och hon flyter runt i rummet och ler med alla tandraden och det är alldeles galet. Galet och fanastiskt att se. Till och med min estranged kusin var där.
Så är det också idag. Jag kommer hem, sen börjar jag må lite dåligt. Sen kommer Mmö hem och säger att han mår dåligt och tror att han har fått influensan. Jag dricker vatten ur stora glas och längtar efter frukt som inte finns. Jag torkar av Kittys steriliseringssår med antiseptiskt och kent håller henne och jag mår dåligt.
På jobbet har jag ätit "wok". Det smakar som wok som man fan handlar i en pappkartong på lördagsnatten på hultan. Vatten och fett och skit. En gång var jag på hultan och det var mitt på dagen och jag hade lagt ner en fyrtio-femtion spänn på en sån där hysterisk papplåda och så gick jag mot tältet och då kom det fram någon ung tjej med en polare och frågade om hon fick smaka. Och det var ju hultan så hon fick gaffeln och skulle smaka. Men hon började håva in som fan, öste på med stora klunkar. Jag tror jag slet gaffeln ifrån henne och puttade bort henne. Det var nog hennes sätt att skaffa lunch. Andra kanske inte var så griniga som jag.
Iallafall har typ expressen nån front med stackars journalistelisabeth höglund på framsidan idag och hon är jävligt missnöjd för hon har knarkat en massa medecin och när hon vaknat upp ur komapsykosen så har hon inget smaksinne kvar. Eller lukt. Och hon säger att julen inte var så kul som den kundra varit, och hon säger att hon lika gärna kan äta gröt alltid. Och där sitter b-journalistcarro och slafsar och har förutsettplockat med en macka för she knows the drill på personalrestaurangen och tänker att hon fan gärna lidit av samma åkomma och att de borde stå och dela ut den där pillercoctailen vid automatiska avkännardörrarna vid entren till restaurangen och tjänat in en jävla kosing på det och sluppit se folk åma sig och grina illa ovanför sina tallrikar med t-benstek och anus och fan vet vad.
Ja, det var nog samma år som jag hittade hundra riksdaler på hultan. Jag skulle gå på bajamaja och det var väl på eftermiddagen inte den första dagen så man fick väl vara ganska selektiv med vilken bajja man valde. Så en gick och öppnade dörrar och spanade in, och jag vet att jag spanade in på en och det var loads med papper där, alldeles överfyllt och jävligt äckligt. Så jag smällde igen dörren och skulle dra vidare men öppnade dörren, böjde mig ner och hittade sextio välvikta bagis på lortgolvet. Och blev jävligt nöjd! Sen hittade jag tjugi spänn uppe vid björken vid ica och tjugo spänn någon annanstans så det satt jävligt fint.
Iallafall. Så Carro kommer hem, mår lite dåligt som sig bör, mår dåligt en jävla lång stund och börjar småsura över det. Och firar detta genom att berätta bajjamajjahistorier från hultan.
Oh, damn, sweet old memory lane.
