Comatose.
Jag är på väg in i en kompakt koma. Jag håller på att försvinna. På jobbet kan jag sätta fingertopparna mot varandra och tänka på mitt dunktäcke. När jag pratar med Mmö i telefon vilket (okejdå) ofta kan bli lite platta samtal kan jag gärna säga "Oh babie kan du tänka dig så skönt det blir ikväll när vi går och lägger oss tillsammans". Det är inte en sexuell invit. Vi ligger inte med varandra när vi går och lägger oss. Vi sover. Och jag älskar att sova! Så fan kom inte med nån hand där när klockan är 22 någonting och jag fått ner fräkniga armar och ben under täcket. Då är det fan silencio och mörker som gäller. Inte ens det egentligen, jag är en bra sovare.
Den senaste veckan har behovet blivit större. Inte bara en grej man gör men mer som ett verkligt behov. Påtagligt. Jag gnuggar mig i ögonen och jag gäspar stort och krafsar på revbenen. Jag försöker sova mycket och länge men är fortfarande småstörande ...trött.
Jag vaknar till mitt i nätterna och reflekterar över hur fantastiskt skönt det är att sova, innan jag somnar om.
Jag kommer hem från jobbet efter fyra eller fem eller framåt sex när det är illa. Då är det högprioritet mat, men sedan får jag drömmande blick när jag tänker några timmar framåt i tiden. Smeksamt smeker jag puffiga duntäcket när jag tar en runda förbi på väg till toaletten.
Jag tror att en vecka på sardinien kommer att do me good. Inte konstigt att jag är trött, tänker jag, när jag mammaresonabelt konstaterar att jag ändå jobbat i fyra månader i ett streck. Ja, inte ens heltid då hela tiden, men vad fan. Det har jag ju faktiskt aldrig gjort förut, och det är ju en inlärningsperiod nu. Som; Välkommen till resten av ditt liv.
När klockan börjar närma sig tio följer jag den med blicken för att den ska slå över och bli -över. För det känns konstigt att gå och lägga sig innan. 21-någonting. Men när den väl är över! Då du! Jag borrar ner mig i sängen. Trycker på klockradion för det är jag väl den sista människan på hela jorden som har, ber Mmö om jag kan få en kyss (och igår bad jag om "en klapp" också) och sen blundar jag hårt-hårt och somnar snabbt som fan.
På morgnornarna har jag börjat ta sovmorgon för det kan jag, med resultatet att jag får sitta längre kvar på kontoret på kvällen och sonika kommer hem än senare än vanligt. Än närmre 22.
