Postknarket.
De senaste dagarna har jag upplevt en rätt osund längtan. En längtan jag skulle vilja kalla "pensionärssyndromet". Eller "postknarket". För jag längtar efter att få post. Rätt så absurd tanke, kan tänkas. Som en liten kissekatt smeker jag mig utmed dörrkarmarna i hallen. Gör små utspel mot ytterdörren. Glor på mattan, glor på klockan.
Längtan efter att få post har genererat ett ganska hysteriskt tradera-surfande. Jag tror att det är undermedvetet. Hjärnan känner av suget och gör slutledningen att strategisk agerande på tradera kan generera post. Logiskt. Och sen postlängtanen i samband med ett helt hysteriskt arbete där absolut ingenting har hänt sen förra fredagen. I tisdags och onsdags satt jag där ensam. Jag kollade alla lägenheter på hemnet. Jag kollade alla kjolar på hm, på lindex och på kappahl (ja, jag är femtio år). Jag kollade helgon tusen gånger, facebook tvåtusen gånger. Jag kollade min mejl en gång var femtonde minut, jag kollade aftonbladets hemsida en gång i timmen. Mitt cache, eller är det cookies, -minne är så jävla fullt på jobbdatorn.
Det värsta är att jag inte kan hålla mig ifrån att kolla in grejer till bröllopet. Grejer som de sleasigaste, horigaste, mest sammetsdoftande, spetsprydda, pytteminstaste, snörigaste, slinkigaste porrunderkläder som man någonsin kan tänka sig. Som på försäljningssidorna är satta på anorektiska, pyttesmå blondiner med kemiska jättetuttar, enorma hårsvall, botoxläppar och frånvarande knarkögon som skrevar mot kameran. Så om någon kommer och ser är det bäst att jag motiverar. Motiverar att jag "vill vara 'fin' på min bröllopsdag" och inte alls något annat. För är det någon som tittar på det där och som bara är litelitelite bi någonstans i kroppen kommer den personen utan tvekan kåta till sig på de sidorna.
Men nu har inte mitt "porr" som jag beställt kommit i lådan. Min mamma har en klänning från någon slags sextiotal som jag skulle vilja för ett eventuellt större evenemang denna sommar som vi ber mormor skicka ner till mig. Jag vill tacka mmö för att han strypit min hyra då jag varit arbetslös och beställer en tröja till honom, jajustdet, som faktiskt kom igår. Jag frågar mmö om det inte är dags för en repa på cdon. Vi brukar handla tillsammans och komma över 600 och få gratis frakt. Jag är inne på motown.
Idag, inne på tradera, när jag ser att jag förlorat en auktion som jag bara suttit och budat på enbart för att jävlas och trissa upp priset och sedan råkat bli högstbjudande på, kommer jag på att det här kommer bli mitt issue. Jag ser framför mig hur kanal 5 gör en dokumentär och hur de filmar mig när jag sitter fet och blek i strumpor och nätbrynja framför datorn och köper hem crap från tradera. Och hur de intervjuar mmö och hur han sitter med armarna om sig i soffan och lite sorgset säger "Det här funkar inte längre". Och hur jag har förvandlats till ett enormt tröj- och strumpberg och trycker i mig muffins framför datorn och klickar och handlar. Inklippta bilder på hur jag med problem böjer mig framför ytterdörren och tjoar när jag fått ett nytt paket som jag sliter upp med tänderna. Jaja..
Apropå det fick jag post när jag satt och skrev det här. Ett fönsterkuvert, men med mitt namn på. Det var från arbetsförmedlingen som tackade för en god match och att jag inte fick vara med och spela med dem längre. Det ville jag inte ha.
Längtan efter att få post har genererat ett ganska hysteriskt tradera-surfande. Jag tror att det är undermedvetet. Hjärnan känner av suget och gör slutledningen att strategisk agerande på tradera kan generera post. Logiskt. Och sen postlängtanen i samband med ett helt hysteriskt arbete där absolut ingenting har hänt sen förra fredagen. I tisdags och onsdags satt jag där ensam. Jag kollade alla lägenheter på hemnet. Jag kollade alla kjolar på hm, på lindex och på kappahl (ja, jag är femtio år). Jag kollade helgon tusen gånger, facebook tvåtusen gånger. Jag kollade min mejl en gång var femtonde minut, jag kollade aftonbladets hemsida en gång i timmen. Mitt cache, eller är det cookies, -minne är så jävla fullt på jobbdatorn.
Det värsta är att jag inte kan hålla mig ifrån att kolla in grejer till bröllopet. Grejer som de sleasigaste, horigaste, mest sammetsdoftande, spetsprydda, pytteminstaste, snörigaste, slinkigaste porrunderkläder som man någonsin kan tänka sig. Som på försäljningssidorna är satta på anorektiska, pyttesmå blondiner med kemiska jättetuttar, enorma hårsvall, botoxläppar och frånvarande knarkögon som skrevar mot kameran. Så om någon kommer och ser är det bäst att jag motiverar. Motiverar att jag "vill vara 'fin' på min bröllopsdag" och inte alls något annat. För är det någon som tittar på det där och som bara är litelitelite bi någonstans i kroppen kommer den personen utan tvekan kåta till sig på de sidorna.
Men nu har inte mitt "porr" som jag beställt kommit i lådan. Min mamma har en klänning från någon slags sextiotal som jag skulle vilja för ett eventuellt större evenemang denna sommar som vi ber mormor skicka ner till mig. Jag vill tacka mmö för att han strypit min hyra då jag varit arbetslös och beställer en tröja till honom, jajustdet, som faktiskt kom igår. Jag frågar mmö om det inte är dags för en repa på cdon. Vi brukar handla tillsammans och komma över 600 och få gratis frakt. Jag är inne på motown.
Idag, inne på tradera, när jag ser att jag förlorat en auktion som jag bara suttit och budat på enbart för att jävlas och trissa upp priset och sedan råkat bli högstbjudande på, kommer jag på att det här kommer bli mitt issue. Jag ser framför mig hur kanal 5 gör en dokumentär och hur de filmar mig när jag sitter fet och blek i strumpor och nätbrynja framför datorn och köper hem crap från tradera. Och hur de intervjuar mmö och hur han sitter med armarna om sig i soffan och lite sorgset säger "Det här funkar inte längre". Och hur jag har förvandlats till ett enormt tröj- och strumpberg och trycker i mig muffins framför datorn och klickar och handlar. Inklippta bilder på hur jag med problem böjer mig framför ytterdörren och tjoar när jag fått ett nytt paket som jag sliter upp med tänderna. Jaja..
Apropå det fick jag post när jag satt och skrev det här. Ett fönsterkuvert, men med mitt namn på. Det var från arbetsförmedlingen som tackade för en god match och att jag inte fick vara med och spela med dem längre. Det ville jag inte ha.
Kommentarer
Trackback
