Buen fine.
Gott slut säger en man till kassörskan när jag betalar mina etthundrafyra kronor på coop jägersro i Malmö på årets sista dag. Ja, gott slut säger hon och är väldigt glad. Jag tycker att det är läskigt. Jävligt negativt laddat. Som "Håll i hatten nu då så får vi väl se vem som kommer ut levande på andra sidan!"
Mmö försöker få igång mig redan vid klockan nio på morgonen, det vill jag inte alls. Men vid tio är jag trevligare. Jag säger till honom att vi har glömt att ha sex utomhus under 2007 och att vi måste göra det idag. Han säger att det kan bli kallt. Jag försöker med att vi kan åka ut i bokskogen. Ta med oss en filt. Det är han inte alls intresserad av.
Vi åker till coop istället.
På radion, när jag sitter och kör ut till Ljungsbro där jag ska använda morsans jobbdator för att betala en räkning en fredag i december, säger en läskigt smörig man att dagarna innan nyår är till för eftertanke och förlåt. Man ska tänka efter om man är arg på någon eller om man har något ouppklarat och så ska man passa på då att ringa upp de här personerna eller kanske vänner som man inte pratat med på länge och liksom få det gjort. Lösa upp alla knutar.
För att jag lyssnar på Lugna favoriter, ja, det var ju en jäkla höjdarkanal. För spelar de lite seg dänga, och det är kanske ok en stund när man kör bil i kära gamla hemstaden nostalgisk, och sen öser de på med en gammal brian adams-ballad som jag kan tänka mig att jag stått och blötkramat nån människa till under mina tidiga år. Och det regnar och där sitter jag i bilen... Men sen! Den tar liksom aldrig slut! Han är så jäkla starig och tjatig, Jag kör på kassa-smala vägen och han börjar nånstans mitt på efter ikea. Men det tar aldrig slut! Jag kör förbi kyrkan. Och då är jag sur! Och fortfarande ylar den lilla mannen på radion att nån ska förlåta honom. Det tar helt länge innan han ger upp.
...för mamma har P4 på radion och det är väl schysst i kanske vissa delar av landet, men när Radio Östergötland bjuder in en östgöte som får berätta om sin barndoms idrott för den östgötska programledaren och spelar några trasiga låtar får jag försöka byta kanal. Jag är ganska dålig på radio. Jag letar efter P3. Det finns inte. Det är surr och snack och klassiskt på de förinställda. Bara på Lugna favoriter är mottagningen klar. Nu efteråt när jag skriver det känns det alldeles hysteriskt. Men det kändes lättare än att bränna på AM-bandet.
För mannen på lugna favoriter säger att "han tror" att det nya året startar som det gamla året slutar (Duh..) och då är det ju bra om man avslutar det gamla året som god.
Jag tänker att jag ju faktiskt har människor jag inte är på helt god fot med. Men som jag inte heller sörjer att jag inte längre har i min närmsta tillvaro. Men kanske skulle jag ringa idag, för det sa de ju på radion. Ringa och säga "Hej, jag blev sur. Jag är inte fortfarande sur, men jag vill fortfarande inte kännas vid dig. Och du får ha ett så jäkla bra liv, hoppas allt blir schysst och bra för dig, för vi kommmer ju inte höras mer..."
Det blir lite av ett remi-samtal. Känns lite svårmotiverat.
Istället ska jag färga mitt hår. Jag ska måla mina naglar, tvätta min kropp. Locka, locka korkskruvar och det kommer gå så himla dåligt. Framåt eftermiddagen ska jag blanda mig en fiiin bacardi razz, klämma in mig i en strapless chockrosa klänning i glansigt sladdermaterial med en massa fall i kjolen som helt omotiverat började löddra så i in helvete när jag igår sköljde ur den i rekorderligt kranvatten efter att vattendroppar som jag stänkt på den för att jag skulle kunna stryka den lämnat fläckar på tyget! Sen cyklar Mmö och jag upp i stan. Vi har uppdragsfördrinkarna med oss, och sen blir det en medelpretentiös vuxenfest med ammande mammor och en nybyggt takterass i närheten av sankt knuts torg. Jao...
