Kitty Kross.
Kitty Kross kommer och bor hos oss den 28e juni i år. Hon leker med sin bror när vi hämtar henne. De kör fram och tillbaka över golvet. Från köket och genom hallen och in i vardagsrummet. Emellanåt manglar hennes bror på en ikeapåse i blå plast. Vi tar henne vid tillfälle, och eftersom tillfälle har givits passar vi på att stoppa ner henne i kattburen. Det är inga problem alls. In med henne där och så igen med gallerdörren och så kelar vi med henne genom springorna och tackar och går ut.
Hon tjuter i bilen. Hon jamar för de fulla muggar som en tio-veckors katt kan jama för. Fija-oooO! Det hörs nästan inte över hondan från tidigt nittiotals motor. Men jag hör det. Jag försöker hålla buren jämt i knäet och jag hör det så jävla tydligt och det skär i bröstet och jag mår så jävla dåligt. Där höll hon på och lekte med sin lillebror och så kommer vi bara och tar.
Mmö och jag har handlat. Vi har varit i linköping samma vecka och handlat. Säkert tre eller fyra djuraffärer har vi varit i, och handlat. En kattlåda till kitty och en sandspade till kitty och matchande mat- och vattenskål till kitty, ett halsband i turkos med texten "kitty cat", två sorters mat till kitty och bollar med pinglor, kattpälsmöss och en pipmus i blått. Jag har sytt en kudde till Kitty med kant och vi har handstoppat den tillsammans. Vi är så glada och ivriga och vi anar och tror eller kanske vet att vi redan tycker så fruktansvärt mycket om Kitty.
Vi har planerat hur vi ska göra. Dagen innan hon kommer har vi ordnat alla hennes saker så att det ska stå färdigt och vara fint. Och dammsugit har vi gjort, så att Kitty Kross inte ska behöva träffa dammsugaren på bra länge sedan hon kommit. Leksakerna har vi förstrött strött över vardagsrumsgolvet. Vi kunde ju inte bara låta dem ligga uppstolpade på rad.
Så när vi kommer hem är vi försiktiga med allt och Mmö har hand om dörren och nyckeln och jag bär kattburen stadigt på hand och ställer ner den på vardagsrumsgolvet. Sen öppnar jag utan att ta av mig skorna. Hon kanske behöver ta sin tid. Hon kan säkert vara rädd och ledsen och antagligen kommer vi inte att se henne alls de första dygnen. Då gömmer hon sig nog mest under sängen. Men Kitty kommer ut direkt. Och trampar misstänksamt ur genom dörren. Mmö och jag försöker vara som vanligt. Men vi tassar i vida svängar runt henne och försöker plocka med sånt som om allt hade varit precis som vanligt.
Misstänksamt ligger Kitty på armstödet till soffan efter en stund och en husesyn. Länge länge försöker hon att kika med ett öga för att se så att vi inte har något fuffens. Men sedan faller hon i sömn, och någonstans mellan där och de kommande dagarna har hon accepterat oss och sitt nya hem. Och vi har tagit henne till våra hjärtan, och smält som två pölar. Och vi tycker så fruktansvärt mycket om Kitty Kross.
Hon tjuter i bilen. Hon jamar för de fulla muggar som en tio-veckors katt kan jama för. Fija-oooO! Det hörs nästan inte över hondan från tidigt nittiotals motor. Men jag hör det. Jag försöker hålla buren jämt i knäet och jag hör det så jävla tydligt och det skär i bröstet och jag mår så jävla dåligt. Där höll hon på och lekte med sin lillebror och så kommer vi bara och tar.
Mmö och jag har handlat. Vi har varit i linköping samma vecka och handlat. Säkert tre eller fyra djuraffärer har vi varit i, och handlat. En kattlåda till kitty och en sandspade till kitty och matchande mat- och vattenskål till kitty, ett halsband i turkos med texten "kitty cat", två sorters mat till kitty och bollar med pinglor, kattpälsmöss och en pipmus i blått. Jag har sytt en kudde till Kitty med kant och vi har handstoppat den tillsammans. Vi är så glada och ivriga och vi anar och tror eller kanske vet att vi redan tycker så fruktansvärt mycket om Kitty.
Vi har planerat hur vi ska göra. Dagen innan hon kommer har vi ordnat alla hennes saker så att det ska stå färdigt och vara fint. Och dammsugit har vi gjort, så att Kitty Kross inte ska behöva träffa dammsugaren på bra länge sedan hon kommit. Leksakerna har vi förstrött strött över vardagsrumsgolvet. Vi kunde ju inte bara låta dem ligga uppstolpade på rad.
Så när vi kommer hem är vi försiktiga med allt och Mmö har hand om dörren och nyckeln och jag bär kattburen stadigt på hand och ställer ner den på vardagsrumsgolvet. Sen öppnar jag utan att ta av mig skorna. Hon kanske behöver ta sin tid. Hon kan säkert vara rädd och ledsen och antagligen kommer vi inte att se henne alls de första dygnen. Då gömmer hon sig nog mest under sängen. Men Kitty kommer ut direkt. Och trampar misstänksamt ur genom dörren. Mmö och jag försöker vara som vanligt. Men vi tassar i vida svängar runt henne och försöker plocka med sånt som om allt hade varit precis som vanligt.
Misstänksamt ligger Kitty på armstödet till soffan efter en stund och en husesyn. Länge länge försöker hon att kika med ett öga för att se så att vi inte har något fuffens. Men sedan faller hon i sömn, och någonstans mellan där och de kommande dagarna har hon accepterat oss och sitt nya hem. Och vi har tagit henne till våra hjärtan, och smält som två pölar. Och vi tycker så fruktansvärt mycket om Kitty Kross.
Kommentarer
Trackback
