Fittspegeln.
Jag har en spegeln som jag inofficiellt kallar för fittspegeln. Inofficiellt för att jag fram till denna dag ännu inte talat om den. Men inne i mitt huvud har jag då jag varit i behov av fittspegeln titulerat den som fittspegeln. Med ena handen på dörren till badrumsskåpet stått och glott och tänkt ”Var är fittspegeln nu då..?”
Jag kan inte titta på andra grejer än fittan i fittspegeln. Det kom jag på idag. Den är liksom besudlad. Har man en gång behövt att titta på sig fitta i en spegel känns det inte helt kul att använda den till att kolla på andra saker sen.
Som idag skulle jag kolla frisyren. Den såg alldeles särdeles snygg och hemmaklippt ut och jag kände att jag ville se om den var lika pampig för folk som gick bakom mig. Så jag öppnade badrumsskåpet och kikade in och tänkte som det stod innan. Och sen ”Nej”. För jag ville inte att synen av min fitta, som jag sorterar in i det mentala bildbiblioteket under ”mindre vackra grejer” skulle komma att associeras med min, vad jag tänkte var, hemmaklippta, spretsnygga frisyr. Som jag hade hoppats skulle hamna under rubriken ”Snyyyggt”.
Fittspegeln är den enda spegel jag har i handformat. Ska man kolla hur sin frisyr ser ut i nacken är det rätt schysst att ha en sån. Så att man kan vända ryggen mot badrumsskåpets dörrspegel, hålla den lilla i handen och kolla reflektionen. Så när jag stod där sen idag med ena handen på badrumsskåpets dörr och den andra förväntansfullt höjd för att efter en stunds krafsande bland tops och ögonskugga plocka tag i ovan nämnda spegel, hamnade jag i en svår situation. Skulle jag välja att använda spegeln som stämplats och skymfnämnts efter det som den vid enstaka tillfälle använts för att visa med risken att bilden av detta skulle tuggats fast i dess blanka yta och med visst procentuell chans återkasta samma bild? Eller skulle jag göra en snabb, utomvetenskaplig beräkning som gick ut på att om mitt hår såg schysst ut framifrån så borde det veterligen också göra det bakifrån?
Jag smällde igen badrumskåpet, vände mig till profil ett par gånger år båda håll så långt det gick och jag såg och gick sen ut ur badrummet. Fittspegeln fick ligga kvar. Ful och besudlad.
Jag tänker inte köpa en annan spegel bara för att jag fått för mig att en spegelbild som en gång fått reflektera kön sedan oåterkalleligen alltid kommer att visa kön. Hamnar jag en dag i en situation då jag behöver en mindre handspegel intalar jag mig att jag definitivt kommer att använda den. Bara inte idag. Möjligtvis kommer jag aldrig mer att kolla frisyren.
